Bjällerklang för bebisen

Så har julen förflutit och god mat (mycket mat) blandat med gott sällskap har fått den blivande mamman lugn och dåsig. Sen att snön vräker ner utanför fönstret och mannen åkt i väg för match i huvudstaden gör verkligen inte att det finns någon anledning att lämna soffans värme. Så här promenerandes endast mellan soffan och köket, ganska lagom och med ett harmoniskt litet pinglande som ackompanjemang

För i julklappssäcken fanns ett fint smycke en gravidbola. En liten boll med en pingla i som ska plinga vacker för bebisen magen så h•n ska bli lugn och harmonisk. Vi får väl se om det funkar :-) Fint är det i alla fall och om inte annat så blir mamman lugn av plingandet...

Lilla spöket

Det är först nu man ens fattar vad det är man ska se på dessa bilder - men det är nog också endast mamman o pappan (och kanske en och annan barnmorska) som kan klura ut var pyret gömmer sig :)

Ultraljudet avklarat!

Japp då har man avklarat första och enda... ultraljudet! Måste säga att det känns lite snopet att det bara är ett. Jag hade nog behövt ett till för att det verkligen skulle kännas verkligt..

För även om mina ögon såg det lilla livet som rörde sig på skärmen (som dessutom såg hur stor ut som helst i mina ögon!!) kunde jag inte riktigt greppa att den var samma som den jag har i min mage. För jag menar, som h*n kickade på - då borde jag verkligen känna mer!? Rent logiskt så fattar jag - men jag fattar liksom ändå inte... Men bilderna på kylskåpet, en större mage och mer rörelse från magen kanske ska göra susen :)

Kände mig dessutom som världens sämsta mamma-material när jag inte alls var rörd och gråtfärdig av lycka - nä däremot var jag sjukt fascinerad och tyckte det var häftigt snarare och hade lätt kunnat legat kvar i en timma eller två och bara tittat! Men så klart väldigt glad över att allt verkade bra och att det bara var en enda där inne... Och med tanke på att jag i alla fall var i tid (..hm...) så ligger jag väl lite på plus :)

Hur som helst så konstaterades även att jag inte alls är i v 19 utan i v 20.... Så kanske inte så konstigt att magen är den storlek den är - skööönt!

Så halvvägs där och fortfarande har poletten inte riktigt trillat ner...jag undrar när det ska hända egentligen?

v 18 and all is calm

Så är det då snart dags för ultraljudet - ÄNTLIGEN! På tisdag smäller det! Då få vi veta om jag bara är skendräktig eller om det faktiskt finns ett litet pyre där inne (snälla, snälla, snälla låt det bara vara en!!!)

I morse när jag vaknade tyckte jag mig kunna ana en känsla av att det var någonting som kanske rörde sig där inne - kanske - för jag menar, jag har ju ingen aning om hur det ska kännas. Och magen kan ju ge upphov till allehanda "rörelser" nu för tiden....

Men om det nu var pyret som gav sig tillkänna så var det inte så läskigt som jag trott, utan, ganska trevligt :)

Att känna eller inte känna...

Så är man snart halvvägs - obegripligt egentligen... Det har ju gått så fort. Kan man köpa sig en extra månad nånstanns?! Än så länge är det lugnt och stilla i magen, den växer lite men än så länge vet jag inte om jag känner mig så gravid. Å andra sidan har jag ju ingen aning hur det ska kännas heller...

Samtidigt är det både på gott och ont att man inte känner något än. Klart att det finns en viss oro innan man vet att allt är bra och vid liv. Men samtidigt, hur läskigt kommer det inte att kännas att det är något som rör sig inne i min mage??!! Okej jag kanske sett lite för många Alien-filmer - men nog kommer det kännas lite otäckt första gången. Men jag gissar att glädjen över att det är något som rör sig där inne kommer att överväga det läskiga i att det är något som rör sig där inne!

Gravid och träning

Jag har ännu inte riktigt blivit helt bekant med den här nya kroppen. Att kläderna inte passar som de brukar det har börjat lägga sig - men det här rent orkesmässiga!?! Hur är det möjligt att 12 ynka trappsteg kan ta döden på mig medans 40 minuters spinning fortfarnde inte är något problem?

Ja visst - formen är defenitivt inte den samma - men trappor.....det är rena döden!

När man är van att träna och träna rätt mycket är det inte en helt lätt omställning att känna att man måste börja trappa ner på intensiteten. Men som tur är så är nog kroppen rätt bra på att säga ifrån när det blir för mycket, och där är jag inte än! Kroppen är på topp, eller så mycket topp den kan vara under dessa hormonella omständigheter :-)

Gravid och träning

Nya perspektiv på kläder

Ja det är bara att inse...nu är det inte en urringad tajt klänning som ligger närmast till hands när man ska klä upp sig. Nej det närmaste man kommer sexig nu är mannens mjukisbyxor... Jag måste nog shoppa lite mammakläder....

Barnmorskebesök och besvikelse...

Gjorde mitt andra besök hos barnmorskan i måndags - det första alldeles allena Mannen jobbade och jag antar att barnmorskan tyckte det var bra för vi skulle ju ha ett på tu man hand samtal... Vilken besvikelse! Jag hade då hoppas på lite tester, kanske lyssna på hjärtljud.. Ja vad som helst som skulle få mig att känna mig lite mer gravid..

Men nä.. Vi pratade om min barndom, om jag hade några nya funderingar och bokade in nästa besök...i FEBRUARI... ja jag säger då det... Nåja, man kommer väl lessna på att springa där sen så det är väl kanske bara att njut av de få tiderna nu!

Och se fram emot ultraljudet den 22:a december.....