Separationsångest

Inte för Nova men för mig!! I morgon går planet till New York.. Första gången jag är borta mer än några timmar från min lilla tös... Henne lär det ju inte gå nån nöd på, men mig!

Nåja, ser i alla fall fram emot att få sova lite :) Och shoppa och vara lite vuxen igen, till skillnad från att kräla omkring på golvet och sjunga Kalle Anka.. Fast det är mysigt det med.

Så shopping står på agendan i alla fall. Till mig, till Nova, till mannen.

Min älskling skickade mig mig lite fickpengar i resepresent - han är bara bäst! Nu hoppas jag Nova kommer vara snäll mot sin far tills jag kommer hem igen. Och kanske har hon blivit lite mindre mammig då oxå!

Sjuk, men knappast slö

Det här med att vara sjuk verkar vara bra för Novas utveckling. Den här helgen har det hänt mer och snabbare än någonsin tidigare tror jag. Helt galet!

Kryper mycket bättre, blivit mycket bättre på att själv ta nappen och nu i dag har hon kommit på hur man ska vända från rygg till mage! Duktig tjej! Fast jag upptäckte en nackdel med det ganska snabbt..förutom att hon nu måste kollas mycket mer. Att lägga sig och sova har blivit betydligt svårare- Tre gånger kom jag in och fann henne på alla fyra gnölandes. Till slut fick jag ta upp henne i famnen och vagga henne till sömn och sen lägga ner henne.

Olof får en liten apa att ta hand om nästa helg :)

Stockholmsresa blev besök på akuten och kurerande hos mor och far...

Ja det blir verkligen inte alltid som man tänkt sig. I dag skulle jag och Nova flugit ner till Stockholm (gulp) men istället så spenderade vi natten på akuten med en rosslig liten tjej som helt plötsligt fått falsk krupp.. Stackars liten. Men ganska glad var hon ändå - tills det skulle kollas i höra och hals och hon var tvungen att vara lite fasthållen... Inte heller uppskattade hon att måsta inhalera - mitt i nattten dessutom. Men duktig var hon och alldeles utmattad somnade hon sen i bilen hem.

Tyckte inte det kändes så bra att flyga med henne i dag efter den natten och med det tillståndet. Men en snäll tjej på SAS lät mig boka om resan trots att jag kom fram i kön först 15 minuter innan avfärd. Så nu flyger vi ner i februari istället!

I dag har rosslet fortsatt och jag har hämtat ut hostmedicin till Nova som verkar göra henne lite bättre i alla fall. Men det ska bli skönt när hon andas bra igen!

6 månader

Stora tjejen har hon blivit! Och dagen till ära verkar det som om en liten tand är på väg upp! Vass som tusan är den lilla taggen i alla fall - men knappt synlig än. Julen närmar sig med stormsteg och i år tänkte vi (för ovanlighetens skull) skicka ut lite julkort! Det verkar ju som det hör till när man fått barn!

Så efter att i söndags haft sitt sista babysim för den här gången (plånboken får väl bestämma om det blir nått fler..) så lånade vi fotostudion på jobbet och Novas duktiga kusin fick fota. Kanske inte bästa upplägget med en trött och hungrig dotter - men duktig som hon är så blev det några riktigt fina bilder till slut!

Stå still

Tänk va tiden rinner i väg... Nästa vecka blir Nova 6 månader - ett halvår har gått!! Helt galet... Va hände med tiden egentligen..

Så här snart 6 månader in i sitt lilla liv står det i alla fall klart att hon är en väldigt energisk ung dam. Det här med att sitta på rumpan och tugga (eller nya nöjet veva/flaxa) med saker är väl kul... I kanske 5 minuter. Sen är det över på mage och försöka och försöka ta sig nånstans. Då utbryter ganska ofta FRUSTRATION. För så långt kommer hon inte - och det är jag glad för. Benen går rätt bra men hon har inte riktigt kommit på hur hon ska göra med armarna.

Står rätt stadigt gör hon och i dag när vi fikade med kusinen Tove och mamma Mariann och Linda så stod hon och själv höll i sig i de praktiska stängerna vid fönstret som finns på café Station. Inga längre stunder men ändå! Att rulla är dock inget för lillan än så länge verkar de som. De gånger det händer är det helt ofrivilligt :)

Däremot har hon helt plötsligt börjat sova på sidan, i kväll är första gången om somnat in så och när jag stoppade in en napp som åkt ut så vände hon över på sidan igen efter att ha fått den tillbaka. Söt som socker och bestämd...det är Nova det!

Sprutor

Gick väl så där med att bli bättre på att skriva :)
Men i går tog i alla fall Nova sin andra omgång med vaccinsprutor. Gick väl...så där. men det var lite mitt fel också. Som den kassa mamman man är hade jag glömt att ta med mat till lillan - och jättehungrig och grinig var väl inte bästa upplägget..

Det gräts rätt häftigt efter sprutorna och i princip hela vägen hem. Men efter att slurpat i sig 200 ml så somnade hon i min famn.

I dag har det gnällts lite mer än vanligt och kanske också sovits lite mer, ätits lite sämre och lite feber har hon också fått. Men så skrikig som hon var efter förra gången har hon inte varit i alla fall.

Nu är edt snart dags för lite gröt och om inte allt för länge sängen. i går la hon sig redan vid halv sju...rekord! O var rädd att hon skulle vakna vid 5 i morse men det gjorde hon som tur inte. Men kanske ska hon orka med två timmar till vaken tid...eller så inte...

5 månader

Vet inte riktigt vad jag gör med min tid längre...men blogg verkar inte var nått av det... Kass kasselikass...

Men det ska bli bättring! Det är ju enda sättet att ha kvar anteckningar om vad som händer med Nova...för minnet är ju numera som en guldfisk.

Det är numera en rätt glad och väldigt aktiv liten tös vi har hemma. Sitter bra, fast kan få lite slagsida ibland när man leker för mycket med sina leksaker. Dessutom har hon kommit på att om man vänder sig lite åt sidan kan man lätt komma över på mage och kanske försöka komma i kryp-mode.

Men när det närmaste man kommer förflyttning är att trycka sig bakåt - ja då kan man ju bli lite förbannad..

Lite mammig/pappig har hon minsann gått och blivit också...typiskt.. På Öppna förskolan och andra ställen med andra barn och inte så mycket fokus på henne går det galant. Men när hon blir lite mera uppmärksammad av okända...nä då vill man ju gärna grina lite.. Lilla oroliga Nasse :) Hoppas det är övergående för hon är även så med mamma och pappa och svärmor och svärfar.. ialla fall till en början. Inte bra inför barnvaktande..

Nåja, vi får väl besöka dem lite oftare helt enkelt!

Dop

Skulle ju skriva lite mer om dopet.
dagen började med Babysim, vill man ju inte missa! Dessutom var det ju bra att hon fick lite mer vattenvana ;)

Kastade oss sen in i bilen för att hämta tårtor på Ica Maxi, och sedan bege oss till stugan, eller hem till mor och far är väl den korrekta benämningen. Ett litet dop med bara närmaste familjen och Novas Gudmor med familj.

Det där med gudmor. Eller nu heter det ju fadder. Som ska finnas där för Nova, guide henne in i den kristna tron...mmm...men kanske framför allt i livet. För även om jag hade önskat ihop den perfekta gudmodern till henne så hade hon inte kunnat bli mer perfekt. Kvinnan som mitt i livet kastar sig ut i det okända för att starta eget. Orädd, självständig och en smula galen. Som är otroligt kompetent men fattar det inte själv. Intelligent och ödmjuk. Som funnits där vid min sida som en mentor, coach och syster. Empatisk, klok och med ett stort hjärta. Vilka bättre egenskaper kunde man önska?! Att hon dessutom uppfostrat två underbara barn (okej lite hjälp från Anders har hon kanske fått..)Nä bättre gudmor kunde Nova inte fått i underbara Lena.

Nå åter till dopet. Lite trött, hungrig (kanske inte bästa förutsättningarna) så klarade Nova av hela dopet på bästa sätt! Lite kräk, lite gråt, men när det kom till vattnet (tackar vi babysim för) så var hon så lugn och snäll.

Sen fick sötisen sova lite och mamma och pappa pusta ut och äta lite tårta.

Så på det hela ett mycket bra dop, med fina presenter till lillan och med mycket, mycket kärlek!

Eftersom vi nu inte tog en enda bild (upptagna med annat) så har jag snott bilden från min väldigt duktiga systerson (Novas kusin)Kristoffer

Tacksam

Tänkte att jag skulle sätta mig ner och skriva lite mer om dopet och läggs upp lite bilder, men det har liksom inte blitt av... Men snart :-) Just nu vill jag bara skriva av mig lite hur tacksam jag är över alla underbara och fantastiska människor jag har i mitt liv. Det är en fröjd, en lycka och en välsignelse. Och jag hoppas, hoppas att Noba kommer hitta människor i sitt liv som jag har i mitt, för då klarar man allt!

Trött

Har varit så himla trött sista veckan/veckorna. Nova har vaknat mer och tidigare... Fattar hon inte att hon har en mamma som är morgontrött?? Typiskt...

Nåja, det har hunnit hända lite roligt i alla fall. I fredags så var det fest hemma hos en av mammorna jag lärt känna via familjeliv (lycka!!) nämligen en av tre Hannor :) Hur trevligt och roligt som helst! helt underbara mammor och det var så kul. Däremot hade Umeås nattliv inte mycket att bjuda på, och trött som man var så blev det hemgång redan halv två...Borde ju hållit ut, men det var nog tur för det vaknades rätt mycket under natten så det kanske var bra att det inte blev alltför sent... Men nästa gång...

Sen har Nova döpts!! I söndags, efter babysim. Kanske inte bästa uppladdningen med det gick ändå väldigt bra. Bilder (togs det massor) kan man kika på här. Man skulle ha kunnat tro att det var ett köndis barn som döptes med tanke på alla kameror :) Men vi har bara många i la familia som ääälskar att fota - och tur är väl det!

I dag är dock dottern lite risig, magen har inte varit på topp och det har gnällts mer eller mindre hela dagen. Nu har hon äntligen sovit lite längre (än 20 minuter) i alla fall. Kanske borde passa på att äta nått....

Mycket baby nu...

Det är baby sång och Baby bokprat

och så klart babysim

Och roligt är det alltihop!

4 månader!!

Tänk att lilla tjejen redan har blivit 4 månader...tiden går snabbt. Och i ärlighetens namn så är det först nu jag verkligen börjat njuta. Kärlek vid första ögonkastet kan ibland ta lite tid... Men när det väl händer, ja då är det för evigt...

Och nu är man ju lite partiskt, men en sån söt tös som vi av nån outgrundlig anledning kan ha haft sån tur att få - då är det svårt att göra annat än älska henne av hela sitt stora mamma-hjärta!

Sin 4 månadersdag spenderades hemma hos familjen Jonsson med mamma Lina och lilla Milla

Det där med buss och barnvagn...

Jag har aldrig haft några som helst problem med att åka buss - till skillnad från mannen som verkar få allergiska utslag bara man nämner ordet... men att åka buss med barnvagn har fått det här med bussåkandet att bli nått helt annat.

Tidigare kunde man bara hoppa på första bäst buss och kunde inrikta sig på den som skulle komma i bäst tid till det man var på väg till. Nu måste man planera med en helt annan säkerhetsmarginal...

För på bussarn rymms endast 2 barnvagnar alternativt en barnvagn och en rullator/rullstol. Så nu behöver man förutom att tänka på restiden även lägga till att kanske måsta stå över en buss för att man inte ryms...

Då är det i alla fall tur att man kliver på, på sträckans tredje hållplats. När vi skulle upp på sjukhuset (och jag inte alls hade beräknat med att stå över en buss...) fick chaffören neka två barnvagnar och en rullator på vägen till stan och en barnvagn från stan upp till sjukhuset...

Tur är i alla fall att Nova tycker det är rätt mysigt att åka buss, och ganska ofta så somnar hon in under resans gång...

Babysim premiär

I dag bar det i väg upp till NUS igen (suck) för ett återbesök och kolla hur det går med såret. Denna gång har det dock gått åt rätt håll, sist så hade det blivit lite större igen... Snacka om segdraget... Fick med mig en massa saker hem och hoppas bara att jag kommer ihåg hur allt ska användas... Dessutom berättade hon den trevliga nyheten att eftersom såret varit så svårläkt så kommer det vara väldigt känsligt = Jenny måste ha en speciell tejp över såret i 6 (!!!!) månader till efter det läkt för att det inte ska gå upp igen. Fatta Det kommer nästan ha gått ett år tills jag är återställd och slipper hålla på och klistra om mig...sjukt.. Men så länge det blir bra och bara det läker så jag i alla fall kan vara i vatten snart :) Babysim har ju börjat!

Så i söndags fick Olof vara ensam i vattnet och så lät det väl bli på söndag också. Allt gick bra, lite skeptiskt var hon i början och det där med att ligga på rygg i den så kallade vaggan gick inte alls hem, men att få flyta själv var en riktig hit!

Det nalkas dop

Vi kan väl knappast kalla oss några flitiga kyrkobesökare och i ärlighetens namn så vet jag inte riktigt hur det är med min tro... Men traditonist som man är så kan jag inte tänka mig nått mer naturligt än att gifta sig i kyrka (check!) och att döpa sina barn. Och på nått sätt så är det en viss trygghet i det hela också.

Men vi har beslutat oss för att ha dopet hemma, eller hos mor och far. Det känns trevligare, mysigare, mer personligt och framför allt enklare för pappa.

Så nu håller vi tummarna för att vi kan få tag på en präst...för med allt annat när det gäller oss så är vi ju alltid ute i sista stund....

Närmar oss 4

Om bara 9 dagar fyller Nova 4 månader! Stora tjejen!! Stora stadiga tjejen! Hon kan sitta i babymatstol och i kundvagn om man bara bullar upp för ryggen och framför lite, och nästan så kan hon sitta helt själv utan allt för mycket stöd. För nu har hon börjat parera när tyngdlagen gör sig påmind åt nått håll.

Ska bli spännande att snart börja ge henne smakisar. Hon ser väldigt intresserad ut när vi äter och verkar tycka att det är himla kul att stoppa in sin rosa platssked i munnen efter att hon fått sina D-droppar (när vi nu kommer ihåg att ge dem...)Så vi får väl hoppas det är lika intressant när det är nått mer på skeden :)

Hon hade även börjat göra de sötaste smaskljud genom att dra in och ut underläppen - kanske försöker berätta för mor och far att hon också vill ha pommes och bea på fredagskvällarna :)

Ätrutinerna har börjat bli mycket bättre nu. Nu äter hon mer och oftast med 3-4 timmars mellanrum, mycket smidigt! Och förmodligen så mycket bättre för hennes lilla mage.

Just nu har hon sovit i snart två timmar - jag är chockad, och nästan lite rastlös :)

Klockan är 22

Och båda mina älsklingar sover :-) Ska snart göra dem sällskap, ska bara se klart en film som jag fastnat i. Haft en härlig dag med lunch date med Johanna och söta Ella (som firade 6 månader) och Nova premiärsatt i barnstol - stora tjejen :-) Sen trevlig fika med Elvira och lite vuxentid! Härlig fredag avslutades med tacosmys med mannen! Och snart sömn :-)

God natt!

Semper vs NAN

Efter att nästan gått igenom alla olika märken och typer av ersättning som finns så hade vi (jag) bestämt oss för att köra på Semper, lite billigare än NAN och vi inbillade oss att Nova kanske blev mättare. Men så fick jag plötsligt för mig att det kanske ändå var bättre med NAN för hennes mage och beslutade mig för att hon skulle gå tillbaka till NAN.

Det kan vara inbillning, men sen i måndags när jag gett henne NAN så känns det som hon helt plötsligt ätit mindre. I helgen så glufsade hon i sig Semper men nu små äter hon - ofta istället... Som vatten på kvarnen så gav Olof henne en tetra Semper som hon slukade i sig som om hon inte fått mat på hela dagen... Kan det vara så att tjejen börjat bli en finsmakare?!

Hon är så söt när hon sover...

Vi har fått en ofattbart söt dotter. Skulle kunna sitta hela natten och titta på henne när hon sover. Men det vore kanske lite creepy... Tänk om nån stor jätte stod och glodde på en när man sov... Hur kul skulle det vara egentligen?!

Hur som helst så måste jag nog ta mig en liten titt till innan jag somnar, bara en kort. Den söta lilla munnen, den lilla avslappnade kroppen som rör sig lite av de små andetagen... Armarna som ligger tryckta mot kinden och dr små händerna som ligger intrasslade i gosefilten.

Hon är så söt så det nästan gör ont i hjärtat.... Jag antar att det är det som kallade moderskärlek

Borta bra men hemma bäst

I helgen var det så dags för Novas första resa. Jag var så klart nervöstas av oss alla...
Fyra flygresor på en och samma helg plus ett bröllop.... Skulle kunna bli många jobbiga situationer Men det mesta brukar ju lösa sig. Och denna gång så öste det sig verkligen!

Första orosmomentet var egentligen redan innan vi skulle åka. Hade hört flera som fått sina vagnar förstörda och att Norwegian (som vi så klart skulle åka med...) bara ersatte fullt om man hade vagnen i en vagnväska (som bara kostar 1700:- ...). Annars fick man 500:- Wow...kan man ju nästan få en skötväska för....

Detta löstes dock av lite letande och trixande med att vi köpte en vagn på Blocket för 300:- (ett grymt fynd!!) och Mariann hämtade hem den från Vindeln i samband med att hon och Tove besökte sin kusin. Den funkade super hela helgen och höll dessutom under hela resan så den kan vi nu använda som resevagn.

Själva flygningarna gick super förutom näst sista. Men det berodde mer på att det var samma tid som Novas kvällskrik än nått med själva flygningen. Så sista 15 minuterna ner till landning var det gallskrik som gällde... Men så när vi landat så var hon lugn och sista turen upp till Umeå sov hon :)

I övrigt löpte helgen som vilken helg som helst nästan. Bröllop kanske inte var det bästa Nova visste, men det funkade - det blir ju lite annars :) I kyrkan var hon i alla fall som ett ljus! Som tur var så var vi inte ensamma där med smått, så vi mammor hade i alla fall sällskap i vårt vandrande och vyssjande.



Hur som helst så var det en resa som gav mersmak - nu behöver man inte oroa sig så mycket inför nästa gång - fast man vet ju oxå att saker kan ändras... :)

I dag har varit en rätt lugn och skön dag. Nova har lyxat till med två 1 ½ timmas sovningar - jag är chockad! I vanliga fall sover hon ju inte längre än 30 minuter per sovning på dagarna. kanske är hon som sin mor och far lite sliten sen helgen... :) Fast bättre hade ju varit om det är nått hon tänkt fortsätta med...

3 månader, 1 vecka och 2 dar

Den där "magiska" 3-månaders passeringen gick ganska omärkt förbi och inte vet jag om hon blev så mycket stabilare. Men jag har en dotter och hon är frisk och verkar må bra och vara nöjd ( ibland i alla fall..) så egentligen har man inget att klaga på.

3 månader innebar också första sprutorna. En i vardera ben. Stackars Nova... Och som jag förutspådde så vågade jag inte alls se på när de stack henne. Oj så arg och ledsen hon blev. Tog ett bra tag att trösta. Tror också hennes gnäll på kvällen och på fredagen var sprut-relaterat. För efter det så har hon återgått till att vara så där smågnällig som bara hon kan va! :)

Börjar känna mig lite nervös inför bröllopet i Malmö i helgen... När vi bokade kändes det som en evighet bort, allt snack om den magiska 3-månaders gränsen kändes tryggt och långt borta - så långt borta att det då kändes som det faktiskt skulle kunna vara så att hon skulle vara superstabil vid det laget.

Jag tror det kommer gå hur bra som helst. Kanske ska jag oroa mig mer för vår barnvagn... Har hört att en del har fått sina vagnar förstörda när de flugit.. Kanske skulle man lägga ut lite pengar på en väska, eller chansa... 7000:- vagn eller 1000:- väska.... Man är ju inte rik nu för tiden men det kanske skulle vara en bra investering...

Har i dag i alla fall haft en härlig ta hand om mig själv dag! först gjort mig fin hos frissan och sen varit på massage - som en ny människa :) Och nu är mannen ute och slänger papper och kartonger med dottern och jag har en liten stund att bara slappa och en härlig kväll tillsammans att se fram emot - kändes som en evighet sen!

Tänk en då...

...om man hade kunnat få en enda dag utan gråt och gnäll... En enda dag med en bara nöjd och belåten bebis... Det hade varit underbart...

I dag har Nova varit gnölig och gnällig hela dagen. 5 minuter av leenden och sen 55 av skrik, gnäll och gråt, lite mat och liiite sömn och sen startar det om igen. Jag har försökt underhålla henne på alla möjliga sätt men i längden duger inget.

I dag var helt fel dag att läsa en av Familjeliv-mammornas oro över att deras bebis sov hela natten utan nattmål..

Nä men buuhuu..stackars dig som får ha en nöjd och glad bebis OCH sova hela natten... Ja det finns ju massor att oroa sig för..

Känns som man är en dålig mamma..min bebis är då inte nöjd och belåten mer än väldigt korta stunder. Känns som jag gör fel vad jag än gör...

Och jag är så spyless på alla "det blir bättre" i dag har det då varit sämre.....

Så nu har jag fått gnälla av mig! Nu ska jag pussa på min favvo tjej och min man och sen gå och köra Total training!

Jag vågar nog inte...

...ens se på när Nova för sin spruta i dag.. Usch jag har varit nervös enda sen i går. Jag undrar om lilla damen har känt på sig det för hon har varit lite gnälligare och grinigare än vanligt. Även fast hon mest varit med pappa. Jag har spenderat förmiddagen med att få ihop ett cykelpass tills i morgonbitti!

Just nu ligger dock båda mina sötnosar och sover. Måste dock väcka dem snart för om en kvart är det dags...huvva... Jag hoppas hon inte får så mycket biverkningar av den. Olof jobbar helg så det kan bli en riktigt tung helg om det vill sig illa....

Tur att han är hemma nu i alla fall för jag lär måsta lämna rummet när sprutan väl ska tas... Ja ja vi får väl se...

Återträff

I går var det dags för föräldrargruppen att träffas igen efter att vi alla fått våra småttingar.
Passade på att gå på baby-sång innan, vilket medförde att Nova somnade i min famn när föräldrarträffen skulle börja. Vilket nog var lika bra, annars hade hon hunnit bli ännu mer less på att sitta still än hon blev :)

Det var roligt att träffa alla igen och se allas underverk. Fanns till o med en bebis med mer hår än Nova - och då snackar vi mycket hår! Men känslan fanns ändå där... Snälla lugna, stillsamma bebisar. Som somnar sött i sin vagn, i mammas famn etc. Medans Nova blir rastlös och åmar omkring och sedan inte alls vill vara i vagnen överhuvudtaget... Lägg till lite gnäll och sen lite gråt så är det som vilken dag som helst...

Väntar fortfarande på det där "det blir bättre". Inte för att det egentligen är dåligt. Ja jag vet inte egentligen vad jag väntar på...

Nä nu får vi snart besök och det är dags för Nova att hoppa ur sin pyjamas!

Berg och dalbana

Jag är så less... När man tror att saker och ting börjar bli bättre - nä då blir de sju resor värre.. Nova har spenderat dagen med att gallskrika och gråta, somna av utmattning i mammas svettiga famn, sova 10 minuter, vakna och gråta och så börjar det om igen..

Just i dag hatar jag alla mammor med söta nöjda lugna fina små bebisar som inte säger ett pip och bara är nöjda och glada. När hon hade problem med magen så visste jag i alla fall vad det berodde på.. det var bättre (trodde väl aldrig man skulle säga det)

Var är alla andra gråtande, skrikiga bebisar?? Vad göra jag för fel?? Just nu känns det som om hon aldrig kommer att vara ett glatt och nöjt barn (mer än 10-20 minuter per dag..)

Jag har så mycket frustration i kroppen att det känns som jag ska spricka...eller gråta...

Det skulle ju bli bättre....

På söndag fyller Nova 3 månader... Ja nu vaknar hon och gråter igen... dags att gå....

Det bor en knarkare i vår lägenhet...

...det finns i alla fall spår av vitt pulver över allt...

3-månaders kris

Jag undrar om det kan vara så att dottern nu är inne i sin 3-månaders fas. Då brukar de kunna bli lite mer griniga, sova och äta sämre (eller bättre) och kan bli mer klängiga.

Och grinig har hon varit, sovit sämre med. Och klängig....oooh ja. I dag har hon suttit som fastvuxen på min arm... Är helt slut...

Olof kom hem!!!

Sociala Nova

Vilken dag! Ibland måste man bara kasta sig ut och låta det bli som det blir. efter några dagar med extremt gnälligt humör så började jag så sagta ångra mitt besut om dagens späckade schema..

Hade tänkt göra premiär på baby-sången och efter det kasta mig iväg med buss på blind-date med 10 mammor+bebisar... Många kritiska punkter för en liten gnällis..

Så efter att ha hunnit med ett spinningpass kastade jag mig in i duschen. Enligt mannen hade lillan varit på rätt bra humör men började kanske bli lite trött (fan..inte än..)Klädbyte på Nova, packa med sig allt man kan tänkas behöva (glömde ändå flertalet saker första vändan ner..)och kasta sig i väg till baby-sången. Lite gnöl i vagnen (inte somna, inte somna, inte somna) så blev det tyst och lugnt men till min glädje var hon vaken under promenaden dit. hade ju känts hemskt att behöva väcka henne efter 5 minuter.

Inte ett pip för utom lite gurglande snack och till och med några leenden under baby-sången. Som för övrigt var trevligt, men jag hade också lite svårt att hålla mig för skratt vissa gånger - detta är inget amnnen kommer göra när han är pappaledig..ha ha

Fort p med kläder och ner i vagnen, poff så sovs det, utan gnäl och gråt?! Chock - men tacksam sådan :) På buss och en sovande Nova hela bussfärden och nästan enda fram till dörren. Dessutom så var det inte ett gråtande barn som vaknade utan ett ganska nöjt sådant! Lovely

Spännande var det att träffa 10 personern som man bara "snackat" med på nätet. Visade sig att jag faktsikt träffat två sen tidigare - hur som helst ett härligt gäng och än en gång överraskade Nova mamma med att vara ett ljus och bara sitta lugnt i mammas famn, somna av lite, vakna och äta lite och vara rätt nöjd.Resan gick precis lika bra. Sen är det ju klart att efter en sån fullspäckad dag så krävs det lite gråt och lite vaggning för att man ska komma till ro och kunna sova. Men nu sovs det sött och jag sitter och lev åt min bevisligen väldigt sociala lilla tös.

Vi måste alltså ut och träffa folk och inte sitta i lägenheten och häcka - inte konstigt hon har varit förbannad :)

Inte bara jag som är bak och fram

Verkar bloggen också vara... Av någon anledning så har det jag skrev i morse hamnat som skrivit i går morse... Mycket märkligt...

En kopp Chai och en stunds lugn

Äntligen..några minuter i en tyst lägenhet. Inte ens en promenad med vagnen kunde få lillan på bättre humör. Nä, det skreks och gräts så jag fick helt sonika ta och vända om tillbaka hem igen... Inget verkar bli rätt i dag...

Nu har mannen varit förbi och vänt och är och spelar fotbollsmatch. Gu så skönt att bara kunna dra i väg. I dag hade jag också behövt det.. Han har dock erbjudit sig att ta natten... Och det är snällt jag vet - men jag kommer ändå vakna och vara vaken - är det då inte bättre att en av oss får sova? Dessutom brukar hon vara rätt snäll på natten förutom en massa bök - och jag skulle verkligen behöva få umgås med en lugn och snäll tjej i dag också. Inte bara en gnällig, gråtande och skrikande liten tös.

Men nu sover hon, och om jag har tur några minuter till av ro. Disken får stå, sängen får vara obäddad och mina blöta kläder sen promenaden får ligga på golvet - jag ska lägga mig på sängen och drick upp mitt Chai te och njuta av tystnaden...

Efter en dålig dag...

...är det ju härligt med en bra natt... Så blev dock inte fallet. Förutom att lillan sov dåligt, fick jag en snarkade, full man och en armbåge i huvudet...

Så vaken låg jag och tänkte avundsjukt på alla de som har nöjda, glada bebisar. Bebisar som aldrig grinar, skriker eller gnäller. Bebisar som bara jollar glatt och möjligen piper till när de är trötta eller hungriga och som sen snällt vaggas till ro eller bara somnar i famnen.

Det känns som jag gör något fel. Att det är nått jag missat - det är därför inte Nova får vara så där nöjd och glad hela tiden.. Känner mig kass som mamma. Skulle aldrig vilja byta bort henne med den snällaste, lugnaste bebisen i världen - jag önskar bara att hon fick må bra, vara glad och nöjd...

Och jag är så less på alla som säger åt mig att; Njuta, tiden går så snabbt. Alla små barn gråter lite. Det är så mysigt när de är så där små. Ja men får du sova på natten så är det ju inga problem.

Jag njuter, men ibland vill jag bara somna och vakna 2 månader fram och hoppas på att det är bättre. Ja det är inte att jag är trött som är problemet och ja jag vet att det finns de som har det värre. Just nu skiter jag fullständigt i det och tycker synd om Nova, blir arg på mig själv som inte bara kan njuta och vara glad, och det är inte bara mysigt. Till största del - Ja, men inte jämt, inte när det inte går en dag - en timme utan gråt.

Men när hon ler, nästan skriker till av skratt och bara slukar en med de där stora blå ögonen - då existerar inget annat i hela världen och man känner en sån äkta ren kärlek att man tror att hjärtat ska spricka. Då är den trötta, lessa mamman långt borta. Det är tur att det också händer varje dag....

Tårar (skrivt måndag 23/8)

Det var ingen dålig dag i lördags. Det var en helt fantastisk dag. Om man jämför med i dag.... Idag har inte bara Nova gråtit.... Det har känts som vi var tillbaka på ruta ett...där inget hjälper och gråten blir hysterisk. Och mamma blir frustrerad och less.

I dag har jag inte varit en kärleksfull mamma... Sovpauserna har varit i princip obefintliga, så perioderna av lugn och ro har varit få och korta... Väldigt korta.

De hägrande 3 månaderna känns nu som ett hån. Att hon på en vecka ska genomgå nån form av total förvandling känns inte så troligt... Nattsömnen har varit sämre och ätandet har varit bökigare. Visst, det kan vara en utvecklingsfas... Men då Undrar jag när de där perioderna av lugn ska komma....

Fy, känner mig som världens gnällkärring och jag hatar det. Jag hatar att känna mig så här less, så hjälplös.

På torsdag är i alla fall mannen ledig... Enda lediga dagen i veckan... Antar att det bara är att härda ut...

Nu ska jag tröstäta choklad

En dag i Novas liv

För att lite bättre få koll på hennes rutiner och hur det är med ätandet har jag nu under tre dagar skrivit upp allt - och då menar jag allt... Så här ser våra dagar ut :)

19/8 somnade vid 22:00
03:25 vaknar och äter 90 ml
Somnade om 03:32
Grymtar på 05:30 får napp och somnar
07:20 pruttar och grymtar är halvvaken. Börjar grina lite, byter blöja och äter sen 80 ml. Bajsar, byter blöja igen. Helvaken strax före 08:00 Ligger i sängen och pratar på utan blöja.
08:19 lite otåligt prat, sätter på blöja och lägger henne på filten med råttan och björnen.Sjunger och pratar med henne
08:55 lite otålig, får komma upp.
09:00 börjar bli lite grinig, lägger henne i sängen. Grinar lite, bökar på lite
09:15 sover.
Vaknar och gråter lite 09:45 äter 40 ml, byter blöja lite smågrinig, får nya kläder och följer med ner i baby björn och lägger i tvätt.
10:30 gnällgråter missnöjt. Trött troligtvis.
Bilfärd, lite gnällig, lite gnällig i bilstolen när vi kollar på huset 11:00 men vaken hela tiden.
Somnar i bilen 11:30 vaknar 11:45 och grinar, äter lite fortsätter gråta, behöver vyssas äter lite mer 80 ml, somnar i pappas famn, lägger henne i vagnen sover i ca 10 minuter, vaknar glad ca 12:15, börjar bli lite grinig 12:45, kräks mycket, byter blöja och tar av kläder.
13:00 lägger henne i sängen, suger på nappen och bökar med täcket och pratar lite men är nöjd och glad. Gråter då jag är nere och hänger tvätt och hon tappat nappen. När hon får nappen blir hon lugn och ser sömnig ut, 13:18.
13:22 sover
Vaknar 13:49, lite ledsen, äter. Nöjd i sin säng ett tag, får nu kläder, kräks lite innan, ligger och spanar in sin spegelbild (14:36) och är rätt nöjd och glad!
14:55 börjar bli lite grinig. Lägger ner henne i vagnen, är lugn, tappar nappen och grinar lite men blir lugn när hon får nappen.
Somnar 15:18 i vagnen på Apoteket.
Vaknar på Ica 15:52 lite grinig men blir lite lugnare när vagnen rullar ute igen 16:05 ganska lugn i vagnen men börjar gråta när vi är nästan hemma 16:20, äter lite när vi kommer upp sen ganska nöjd i baby sittern.
Börjar bli lite grinig vid 17:15, lägger henne i sängen, äter 80 ml. Ligger sen och bökar på och pratar lite, lite gnäll i bland, är nog lite trött.
17:50 sover nästan.
18:00 sover, vaknar 18:20 äter lite mer 40 ml, vaggar henne lite och får henne att somna om 18:30 vaknar 4 minuter senare.
Nöjd fram till 19:10, bära verkar vara enda som hjälper, lägger till slut ner henne i sängen, bökar lite, men slutar hela tiden gråta när hon får nappen igen.
Somnar in 19:35, vaknar till 19:52 bökar på lite men är lugn och nöjd.
20:15 börjar bli lite missnöjd... Äter typ 10 ml... Blir på lite bättre humör, dock kortvarigt... Testar att lägga henne i sängen efter att bytt blöja och fått på pyjamasen 20:47.
Mycke gråt och bök, äter 60 ml till men 21:25 är det ganska lugnt, sover dock inte och 21:55 börjar hon gnälla lite, gråter men efter att ha fått nappen igen är det åter tyst och lugnt.Fixar med lite tvätt, disk förbereder nattens mat och när jag lägger mig 22:45 sussar hon sött.

Och strax efter sussar mamma också sött...

Dålig dag..

I dag är ingen bra dag. Jag känner mig less, rastlös, trött, grå, tråkig och arg. Och de flesta av de känslorna är helt utan grund... Jag är arg på mannen för att han bara kan dra i väg på saker (befinner sig sen 12 på kick-off med innebandylaget - beräknad hemkomst 02.30 i natt) - eller kanske mer för att han gör det - för i praktiken kan ju jag också göra det nu när jag inte ammar längre. Och det är ju inte så att han är borta jämt. Men med jobbet som är som det är, träningar och annat så känns det som om han är borta jämt..

Och när han väl är hemma så känns det som om jag ändå är den som tar hand om henne mest.. Fast en mer sansad del av mig inser ju också att jag nog är med och skapar den situationen med att kanske inte ger honom utrymme för det heller. Och ganska ofta så gör han ju det. Påstår inte att den här känslan har nån grund... Trodde den här hormonvisan skulle avta nu när man inte ammar längre men det verkar ju dröja..suck

Skulle nog behöva en heldag med Jenny-tid. Bara få pyssla om mig själv. Gå på massage (oj vad ryggen behöver det) gå till frissan (oj vad håret behöver det)köpa jeans (inte lika roligt - men ett måste...)

Det tråkiga vädret hjälper ju inte direkt till... i dag är en dålig dag helt enkelt.

Då är edt tur att Nova verkar känna på sig att mamma behöver en lugn dag och kväll och har varit på ovanligt bra humör - fast nu gråter hon visst - bäst att ge henne lite uppmärksamhet :)

På jakt

Att det ska vara så svårt att hitta ett trevligt lagomt stort hus, mysigt område, inte allt för långt från stan, bra planlösning och som inte är ett renoveringsvark eller kostar 3 miljoner innan budgivning.... Förmodligen för att man inte är ensam som letar...

Att släpa vagnen upp och ner för våra f...€&@ade trappor gör att man längtar mer än någonsinn efter ett hus med tomt. Ja iallafall ett radhus med uteplats. Ja eller kanske en lite större lägenhet med en ordentlig balkong. Eller i alla fall en hiss. Skulle nog kunna nöja mig med en bredare trapp oxå...

Nåja, det ger väl nån form av träning.... Svettigt är det i alla fall..

Sista dagen...

...på mannens semester...hu..hur ska det gå??
Man har varit så bortskämd med att alltid ha honom hemma på kvällar och nätter. Men nu börjas det... Första natten själv igen blir på måndag.

Det är tur att det inte är några timmes skrik längre, då hade det verkligen känts jobbigt. Nu vet jag ju hur man ska handskas med skriken och få henne lugn (=sovandes)för det är ju mest när det ska till att sovas som det är krig :)

Tisdag ska vi testa baby-sång på Öppna Förskolan hade jag tänkt...det blir spännande :)

Ut ur pastadjungeln..

..är det dags att komma. Känns som vi levt på spagetti och snabbmakaroner hela sommaren...hyfsat nära sörbjugg (eller hur det nu kan stavas) hade vi varit om vi inte titt som tätt ätit middagar på andra ställen och med andra kockar :)

I dag råddes dock bot på detta och det serverades lax med rotfrukter och sweetchilisås...mmmmmmm

Oftas är man ju lite för lat och tycker att det känns för omständigt med något annat. Speciellt när vi har ett litet yrväder som har helt andra planer än att sitta stilla och lugnt titta på eller sova (nä bevare mig)när det är middagstid.. nåja, det kommer och går. I dag sov hon sött så mor o far kunde äta lugnt tillsammans i alla fall!

Tjejmiddag

Har i dag varit på middag med härliga vänner och nu fick Nova följa med, många som var nyfikna på lillan! sen var ju Linas Emelie där också (skiljer bara en vecka dem i mellan) så det är klart att de måste få träffas! Nova var sannerligen fascinerad :)

Men över allt annat så var hon trött - übertrött... Så det blev till att ha en stående middag för att mot slutet få lite avlastning och kunna njuta sittandes (som vanligt folk...)

He ge som annars de här me å ha barna...

Vi har ett litet kräkmonster...

...här hemma :) Och i vilket annat fall som helst så hade det varit ett kladdigt, men totalt förväntat och inte särskilt besvärligt i-landsproblem. Men när man har en söt liten tös som inte går upp det hon borde så skapar det ett visst oros moment för hennes mor.

Ibland känns det som att hälften av det som åker ner kommer upp igen... I dag har hon dock behållit det mesta - men i gengäld så har hon ätit mindre än annars.

Tänk att man ska måsta oroar sig för hennes matvanor redan - det trodde jag skulle komma först i tonåren ;)

I går var vi på BVC för det första läkarbesöket och passade då även på att väga och mäta Nova. Hon går ju inte upp så mycket i vikt som hon "borde".... Dock växer hon som hon ska. Men lite orolig blir man ju... Så jag har antecknat allt hon ätit under några dagar och även om hon kanske inte helt kommer upp i det 750 ml som hon enligt ersättningspaketen ska ha så brukar hon i alla fall ligga runt 700.

Frågade läkaren men han verkade dock inte tycka att det fanns nått att oroa sig för så länge hennes allmäntillstånd var bra. Tja...hur berömmer man det på en vanligtvis lite skrikig tjej?! Hon är ju så mycket lugnare nu men visst gråts det några gånger per dag. Allt är ju relativt...

Nåja, vi får väl fortsätta väga henne själv och se hur det går. Hon är då ofta glad och pigg så man får väl hoppas på att allt också är bra!

För att vara sjuk är inte helt lätt i svenska sjukvården...

Bättre och bättre dag för dag

Jag tror både dotter och föräldrar har gjort ett litet genombrott. Visst det blir alltid lite bakslag men i det stora hela har vi en mycket nöjdare dotter och hon har föräldrar som lärt sig hennes signaler mycket bättre. Fortfarande har hon lite magknip då och då. Men jämfört med för en månad sen - oj vilken skillnad.

Kan knappt fatta att det är så som det är nu. Bara för några veckor sedan kändes det som det aldrig skulle bli bättre...märkligt... Fortfarande är hon lite labil ibland men lite temprerament är bara charmigt!

Nattsömnen är vi också rätt bortskämda med. Lillan sover oftas mellan 6 och 7 timmar i sträck på nätterna - lovely! Hoppas det kommer hålla i sig - ja och gärna bli lite mer :-)

Just nu sussar hon sött brevid, mannen sitter vi datorn och jag knappar på mobilen - en lugn hemma kväll med regnet som öser ner utanför :-)

En BRA dag helt enkelt

Nova har varit en ängel

Har äntligen fått besked att det visst var bakterier i såret 8varför det aldrig läker) och har nu påbörjat en antibiotika kur - äntligen kanske det blir bra!

kört 55 min spinning med Thomas på Sport - och det kändes mycket bättre i kroppen. Fortfarande ur form men bättre
En BRA dag helt enkelt!

Bröstvägrande torsk

Jaha då var det över med amningen. För i söndagsnatt så bestämde sig den lilla damen att nu får det vara nog med den dåliga servicen, knapra utbudet och den kassa kvalitén på maten (eller vad det det nu kan bero på) och totalvägrade att ens försöka ta. Flaskan är visst mycket bättre. Och det kan jag ju köpa. Mer lätt tillgängligt och förmodligen bättre kvalité än mitt blaskvatten. Fast jag ska försöka pumpa lite till så hon fortfarande får lite bröstmjölk får att variera lite :)

Sen får hon nu också lite vischy vatten... Hon har visst fått lite torsk... Inte fisken alltså (vilket märkligt namn på en svampinfektion..)

Lite grinigare än vanligt har hon varit och väldigt rastlös. Dock skött hon sig i alla fall ganska bra när vi besökte Josh och mamma Elin ute i Tavelsjö i går, det hölls hand och åts kaka.

På plussidan så verkar magknipen ha blivit mycket bättre. Ska försöka börja ge henne lite annan ersättning som inte är mjölkfri och se hur det funkar. Min mjölk är ju dock inte mjölkfri längre så det verkar som det inte är nån bidragande orsak. sen har hon blivit lite lättare att lägga. Tutten i och snuttefilten över ögonen och det är tack och godnatt - lovely!

Mamma har dock varit ovanligt känslosam och orolig. Har varit nära till tårar vid varenda längre gråtperiod och oroat mig för att hon inte går upp så mycket som hon borde, för att hon har fått torsk och för att hon varit så grinig.... Då är det tur att O fortfarande har semester - dags att skärpa till sig! Nån måtta för det vara.

Såret fortfarande inte läkt...hur j..la lång tid ska det ta egentligen?! Suck... nåja man får väl vara glad att det inte är själva kejsarsnittet som bökar!

Separations ångest

Tror att Nova lider av separations ångest - i alla fall när det gäller sin far. Direkt när O åkte i väg på fest i går blev hon grinig - yippie för mamma....

Och i dag har hon varit en solstråle - ja det är klart man grinar lite när man får magknip - men annars strålande glad! I dag är en härlig dag. Har just legat och myst med dottern som nu fortsatte sova medans mamma fått äta lite härlig rabarber paj! Mumma för mamma

Och det där med mjölken - det är borta nu. Nu äter jag det jag vill, förutom choklad och kaffe. Och hon är inte sämre än förut. Visst har hon fortfarande magknip men mycket mindre än förut och det verkar inte ha blvit nån skillnad sen den mjölkfria perioden. Men vi kör på med den mjölkfria ersättningen (Tack Milla!!) ett tag till. Om hon nu är lite känslig så ska hon då få slippa mjölk i ersättningen nu när hon hon äter halva sina måltider så.

Tiden går...

Så är Nova snart två månader gammal... Tiden går, ibland känns det som en evighet sen hon kom in i vårt liv och ibland känns det som nyss. Man måste ibland påminna sig om att hon faktiskt bara är 8 veckor gammal.

Men när man tänker på mitt sår som fortfarande inte läkt så känns ju 8 veckor som en evighet... 9:e besöket på vårdcentralen i dag...jag borde ha klippkort... Har snart träffat alla som jobbar där.. Inte för att det verkar hjälpa, läkt har det ju ändå inte gjort. Nåja, det är väl tur att själva snittet är läkt i alla fall.

Är ute i stugan och har just blivit fotad av svägerskan. Det var ju kanske dags att få in en bild i tidningen... det blir kanske inte den bästa men hon är ju söt i vilket fall som helst..sen kan ju föräldrarna få se lite slitna ut :)

Verkar i alla fall inte som hon är så farligt känslig mot mjölk, för det har inte blivit nån skillnad från de mjölkfria veckorna och nu när jag smygit i gång lite. hon får fortfarande magknip och har sina skikperioder (en just nu som pappa tar hand om...) men det har ändå blivit betydligt bättre. Kortare och mer lättröstande perioder. Men jag längtar verkligen tills de är helt över...

Jag är mamma

Det är fortfarande väldigt svårt att verkligen förstå....

Snart semester

För Olof alltså. Åh vad jag längtar! För det är så sjukt mycket skönare, lättare och trevligare att vara hemma båda två. Bara nästa vecka och sen väntar 4 härliga tillsammans. Det blir så skönt!

Då flyr vi lägenheten och våldgästar våra föräldrar istället! Havsläge och hjälp med markservice i ett och samma kan bara inte bli fel! :-)

Även om jag försöker njuta av den här tiden så kan jag inte hjälpa att jag så ser fram emot nästa sommar, då Nova (förhoppningsvis) kan gå och man kan hitta på mycket mer med henne. Men tills dess är det ju en evighet :-)

Tyskland - Spanien

I kväll gäller det!! Tyskland till final, kul för familjefriden, Spanien - bättre för VM tipset. Men jag hoppas på det föregående, VM-tipset är redan förlorat....

Gårdagens match intresserade inte Nova det minsta och hon passade på och ha sin vanliga kvällsskrikning, men ikväll är det ju en intressantare match så nu hoppas jag på en lugnare dotter :-)

Fram eller bak

Var man ska placera bilbarnstolen kan vara knepigt. Fram - nära om man åker själv i bilen, bak - behöver ej oroa sig för om airbagen VERKLIGEN är urkopplad och kanske känns det bättre att stolen är mitt i bilen än nära framrutan. Sen är ju frågan hur ens förarnivå påverkas, kanske är det bättre att inte kunna leta efter nappen samtidigt som man kör, kanske är det bättre att inte kunna göra annat än att snegla i backspegeln under färden och att istället tvingas stanna för att stoppa in nappen i en skrikande liten mun.

Vi har den bak.

Boviken - Vännäsby: 6 nappstopp

Snart hemma igen

Snart är mannen hemma igen och vi på väg hem igen. Det har varit fantastiskt skönt att få hjälp av mamma. Nästan så att det tar emot att åka hem.... Här har jag ju haft förmånen att hela tiden ha sällskap. Hemma väntar ensamtid igen när mannen jobbar. Nåja, jag är ju inte ensam egentligen :-) Det är ju jag och Nova!

Kanske har det varit det härliga vädret, det trevliga besöket i Kasamark eller bara en bra dag, men gårdagen var första kvällen på länge, länge utan gråt och skrik... Lovely!!

Däremot var damen väldans besvärlig tidigt i morse men med en underbar mor så fick man lite extra sömn. Nu sussas det igen - efter mycket gnöl och gnäll - man vill ju inte missa något, så sova kan man ju inte göra allt för ofta, och absolut inte utan en fajt ;-)

Så nu dusch och mat - vilket händelsrikt liv man lever!

Sol

Sol och havsluft är gott för både mor och dotter :-) Förutom lite gråt i morse har det varit en rätt lugn dag, en lugn solig dag! Inte dumt att vara "ledig" :-) Till middag väntas grillat - härligt!

Min underbara mamma

Har tagit min tillflykt ut till havet till mor och far nu när mannen dragit till fjälls för att fiska i fyra dar. Skönt med lite avlastning och att slippa konka vagnen upp och ner för trappor. Kanske även lite skönt för våra grannar.. :-) fyra dagar skrikfritt!

I går kväll var värre än någonsin, kan ha förträngt nått... Men underbara mamma bar och vyssjade när Novas egen mamma låg utslagen i sängen och hämtade kraft att vyssja lillan lite mer. Men till slut somnades det av utmattning och efter det har det varit lugnt! Jag har dessutom hunnit med (ännu) ett besök på vårdcentralen för att bli omplåstrad (igen). Eftersom hon får ersättning ibland så passade de ju utmärkt att hon fick lite sånt då. Turligt nog verkar hon inte ha nått problem med den mjölkfria ersättningen och den nya flaskan som inhandlats. En Dr Brown. Ska bli mindre luft, kanske inte påverkar alls men bättre att testa än att ha missat nått som kunde ha hjälpt.

En bättre dag i dag helt enkelt!

I går hann vi lite snabbt förbi på Novas kusins 1-års kalas också. Tänk att hon blivit så stor... Tiden går...

1 månad

En månad gammal. Eller ung kanske. Tänk att lillan blivit en hel månad... Ibland går tiden lååångsamt och ibland rasande fort.
Ser fram emot vad nästa månad ska föra med sig!

Grattis hjärtat!

Jag har världens bästa dotter

Tror Nova kände på sig att mamma var trött och slut, för nu har både mor och dotter fått sova en och en halv timme och sen har hjärtat (och mamma) ätit utan skrik och gnöl. Och ni sussar hon sött bredvid mig i soffan.

Nu är jag redo för en grinig kväll igen!

Koma

Koma.... Känner mig helt tom idag. Fröken har varit synnerligen missnöjd hela dagen och har inte sovit särskillt mycket heller... Vill bara att dagen ska ta slut och O ska komma hem. Inte blev såret fixat på vårdcentralen i dag heller... Vilken skit dag...

Om hon bara ville sova en liten stund, en halvtimma vore guld så jag fick ladda om lite...

Första nervösa gången solo

I dag är första dagen sen lillans födelse som vi är ensamma hemma en hel dag. Lite nervöst men än så länge har det gått tätt bra. Nån gång ska det göras....

Det enda bökiga är dessa trappor, den överhettade lägenheten och (återigen..) ett skit sår som
ömmar vad man än gör och ordination om att inte lyfta tungt... Men då är det tur att fotbolls VM är i gång så man kan slappa i soffan :-)

Och just nu sussar sötaste tjejen sött bredvid mamma i sängen och snart är pappa hemma!

Tre tankar

Inte lönt att sia om det blir bättre eller sämre, vissa dagar är bättre och vissa dagar är sämre - så ni ska jag sluta jämföra och hoppas eller nedslås och bara ta varje dag som den kommer... Vi får väl se hur det ska gå...

Så tre tankar som inte har med magknip att göra:

1. Bröst - äntligen klarar jag mig utan ersättning, tredje dagen med bara mjölkmaskinen. Skönt. Men oxå skönt att veta att hon kan ta flaska om det skulle behövas!

2. Hångel - längtar tills det här jäkla skit såret är läkt så jag kan hångla bättre med min man. Vill kunna krypa nära och få kramas. Nu stramar det och ömmar....

3. Nyponsoppa - kan man få skörbjugg av nyponsoppa?! Det utgör nämligen 99% av min kost just nu... Undrar ju hur snabbt man kommer föräta sig....

Dålig mamma

Orkar inte ens ta hand om min egen dotter... Känner mig som världens kassaste mamma. Men att spendera dygnet ensam med Nova kände jag inte alls för efter en tidig morgon med bara gnöl och gråt, ammande o knappt nån sömn. Så när O åkte till jobbet följde jag med ut till mor och far för att få lite avlastning.

I dag har inte varit nån bra dag... Det har gnölats mer än någonsin - oftare i alla fall. Skönt att ha nån då som kan lösa av i tröstandet och som kan se till att jag också får i mig mat. Tanken på att spendera denna kväll, natt och morgondagen själv kändes bara helt utmattade... Jag som tyckte att det kanske hade blivit bättre...

Hon har knappt sovit nått alls och så fort man tycker att hon somnat, slås de söta blå upp och det är bara att försöka få henne att sova igen... Så bäst att passa på att vila lite nu när hon äntligen vilar lite. Fast förmodligen så vaknar hon direkt jag lagt mig i soffan...

I dag är ingen bra dag....

Ett steg framåt o två tillbax

I morse hade vi som smått börjat hoppas på en bättring. Två kvällar i rad hade Nova varit lugn och harmonisk - brukar ju vara den värsta tiden. Så det är klart att man hade hoppats på en viss trend... Men i kväll har det varit gnöligt igen. Dock tror jag denna gång att det var lite övertrötthet inblandat, så kanske kan hon blivit lite bättre.

Är lite osäker på om den ersättningen hon får ibland ställer till det med mitt bortplockande av mjölk i kosten. För den är ju baserad på mjölk.. Å andra sidan kanske hon inte är känslig mot mjölk. Vi får väl se på fredag.... På midsommarafton tänker jag testa mjölk. Det är ju en chansning, och kanske inte bästa dagen att testa på, men om det inte gör nån skillnad är det ju onödigt att fortsätta!

I morgon är O borta igen. Tänkte vara hemma först men tror nog jag smiter till mor och far. Skönt med lite markservice, och är det fint väder vill man gärna vara vid havet :-) Sen blir ju mor och far överlyckliga när Nova kommer på besök!

Unnat mig massage idag - underbart skönt!! Enda jobbiga är mitt förbenade sår. Snittet inga problem, men såret som jag fick av tejpen gör grymt ont - sjukt less.... Nåja, nån gång ska ju det läka oxå...

Nä bäst att försöka få lite sömn!

Ingen morgonmänniska...

Verkar som vår lilla tös inte är en morgonmänniska :) Andra dagen i rad nu har det trilskats och bökats, ammats och gråtits i 3-4 timmar innan hon somnat in och vi kan pusta ut i soffan. Svårt att säga om hon blir bättre eller ej när hon fortarande får sina skrik-panik-och-allmänt-missöje perioder. fast nån sån måste hon ju så klart få ha - men visst hade det varit skönt om det bara var en?! :)

Har i alla fall varit duktig och jobbat lite! hade några grejer att göra klart och jag kan nu koppla bort jobbet helt! skönt :D En snabb handling och kanske - om jag har tur - så sover lillan när jag kommer tillbaka så jag också kan sussa lite!

Äntligen lite lugn och ro

I dag har varit en jobbig dag... Både för lilla Nova och hennes föräldrar... Det har gnölat och gnällts, skrikigt och grinats. Nova alltså.. fast mamma var nog nära nån gång också :) Inte förrän nu har hon äntligen somnat lugnt och stilla. Det är så tyst och skönt i lägenheten. Ja förutom fotbolls VM som rullar på i bakgrunden.

Det är svårt det där med att veta vad som egentligen hjälper och inte. Hur länge det dröjer innan man kanske skulle märka nån skillnad, OM det blir nån skillnad. Nått som dock i 99% av fallen funkar är i alla fall att åka bil... Skönt att veta att det finns ett knep att ta till och det skulle bli olidligt nån dag!

Man vet ju att det kan bli så här, men man hoppas ju så klart på en lugn och snäll liten bebis, som bara ska må bra och vara nöjd. O säger att det är väl härligt med en tös med lite temperament - och jo det kanske är sant :) Men om hon bara hade varit lite lättare att få nöjd så hade det känts bättre. Det lär nog dröja ett tag innan man ger sig ner på stan för en fika med denna lilla dam. Nä än så länge får det bli hemma hos fika eller besök till den innersta kretsen :)

Regnet det öser ner

Ute öser regnet ner. Inne har Nova äntligen sovit lugnt. Snart vankas utfodring, men denna tiden på dagen brukar hon vara ganska nöjd och belåten. Hon sparar väl sig till kvällens utspel :-)

Är i alla fall helt övertygad om att det var rätt beslut att sluta med Minifom. Hon har inte blivit sämre, snarare tvärtom, och man slipper böket med dropparna heeela tiden. Fick nu tips från bloggande V att även hålla mig undan en del andra saker, bland annat choklad... Buuuhuuuu... Nåja - sötis, vad som helst för dig! Nu får det bli gelégodis för hela slanten.

Känns lite som en blind höna, man testar lite allt möjligt och hoppas att nått ska funka. Inte lätt det här med att vara förälder... :-)

Dags att prova nått nytt!

Efter en veckas flitigt användande av Minifom så är det dags för att prova nått nytt... För hjälper verkar de inte göra. Så ut med Minifom och mjölk och in med kamomill te!

Har lusläst alla möjliga trådar och magknip hos småttingar och det verkar ju inte finnas nått som funkar för alla så nu får man prova sig fram. Så, mjölkfri kost och kamomill te ska nu testas. Håller alla tummar jag har att Novas lillmage blir lite lugnare, både för hennes och hennes föräldrars skull... ;-)

Just nu väntar jag med spänning på att se hur mammas mjölkfria pizza ska bli ;-)

Söta tempramemtsfulla dotter

Man skulle ju tycka att det fanns alltid i världen att blogga och egentligen gör det nog det, allt handlar om att prioritera. Och nu har sömn o tomstirrande på tv prioriterats. Visst är det härligt att ha blivit förälder och det suger verkligen till i mag och hjärta av kärlek när man ser på henne när hon sover, äter lugnt eller bara myser. Men att allt är rosenrött är långt i från sanningen.

Just nu gråter hon tillsynes otröstligt i pappas famn...som vanligt vid den här tiden på dygnet. Man blir helt matt och känner sig totalt maktlös. Det verkligen skär i hjärtat. Ändå är det intte så farligt. För de som haft kolikbarn i flera månader - hatten av för er att ni orkat.

I kväll var det ändå lite bättre och ni ligger hon faktiskt rätt lugn i sängen och tittar på sin sängmobil. Lite sömn på detta så kommer det att kännas bra igen! Och det faktum att brösten inte gör ont längre och att kroppen känns lite bättre pekar ju på att det blir bättre och bättre. Man glömmer snabbt bort att hon faktiskt bara är två och en halv vecka gammal. Jag känner mig fortfarande som en blivande mamma...

Så var man mamma...

01.26 tidigt på lördagsmorgonen den 29 maj fick så vår lilla Nova äntligen se dagens ljus. Eller ja..operationssalens ljus..

Efter en evighet av väntan så satte värkarna äntligen i gång på onsdag natt. hela torsdagen förflöt med mer eller mindre starka värkar som kom med ca 8 - 9 minuters mellan rum. Men så på natten mot fredagen friskade de i och efter att pratat med förlossningen, testat ett bad så åkte vi upp vid 6 tiden på fredag morgon.

Då det inte riktigt var dags för nått ännu så fick vi snällt vänta lite men vid 9 tiden fick vi i alla fall installera oss i et rum och jag fick dropp för att sätta i gång det hela lite mer.

Naiva vi tänkte att ja men nu är det här snart över! 15 timmar senare och fortfarande ingen bebis men en hög-som-ett-hus-Jenny, helt slut och in pain, fick vi besök av en läkare som lite försiktigt prestenerade förslaget kejsarsnitt för oss. Vi skulle avakta ett litet tag till och se om det skulle ordna sig ändå men det blev inte bättre och jag fick rullas in i operationssal. Känslan just då vara bara skö. Jag var så slut och trött och ville bara att allt skulle vara över. Kroppen skakade okontrollerat och jag hoppades bara att det inte skulle få dem att slinta med kniven..

Snabbt och gjort så plockades en liten blå skrikande klump ut. En mamma som var alldeles för medtagen och trött för att förstå vilket kön det var genom att bara kolla upplystes om att det var en flick och sen fick o följa med och tvätta upp och kolla så att allt verkade bra. Just då brydde jag mig inte om nått. Jag ville bara sova och sluta skaka.

Så den där himlastormande blixförälskelsen kom inte direkt under förlossningen, kanske inte heller frösra dygnet på BB. Visst, hon var det sötaste man kunde tänka sig men det var så otroligt mycket tankar som snurrade i skallen och så hade man ju inte riktigt fattat att hon var vår.

Nu lite drygt en vecka senare har man svårt att slita sig från henne. Men inte så svårt att jag inte kan låta o ta henne på fotbollsmatch i vagnen eller låta mamma ta hand om tiden utöver amning. Men man vill gärna snusa på henne nu och då.

För hon är ju det sötaste och det finaste vi har!

Utdraget.....

11 dagar plus och det enda man bjuds på är värkar var 10:e minut.... Aaaaaaaahhhhhh

Är så sjukt less, känner mig irriterad och rastlös. Så vad gör väl lite värkar på det?! Kan säga att bekvämt är det icke! Vill nästan krypa ur skinnet när det drar i gång. Men att det ska sätta i gång på riktigt det vore ju ändå lite för snabb macherat för att vara den här uppsättningen mor/bebbe. Nä, istället verkar vi ska dra ut på det roliga så länge som möjligt... Faaan...

Nåja, Olof är i alla fall kvar hemma vilket är skönt. Och i morgon så väntar Specialist mödrarvården på mitt besök halv 11, och med lite tur kan det kanske äntligen få bli skarpt läge... Fast åter igen, min tur.... Så får vi nog vänta. Får väl se vad natten har att bjuda på... Blev sannerligen inte mycket sovande i natt.

Nä, dags för lite djupandning igen...

Leeeeesssssss

Jaha. Ännu en dag och ännu inget nytt..... Inte lika förbannat less nu, mera uppgivet less. Svårt att säga vad som är bättre, men för min närmaste omgivning (mannen) så är nog detta bättre.

Humöret har knappast fått en knuff i rätt riktining av att ett par i föräldrargruppen (beräknad samma dag som oss) ploppar ut sin lilla tjej en dag innan BF. Förbannade jävla skit... Tur att det bara är Olof som sprungit på dem, jag hade förmodligen sparkat till vagnen... Att hon dessutom knappt haft nån mage att släpa omkring på gör inte saken bättre... Onda, onda tankar....

Nåja, har nu avverkat min tegelstensbok... Inget att göra utom att slötitta på kassa tv-program... Kanske kan tristess sätta i gång en förlossning.... Förmodligen inte...

Inget nytt....

Jaha...då har man gått en vecka över. 7 nesliga dar och det känns som en evighet. Försökte i natt att svettas ut krabaten - eller The devilchild som den nu går under i mina tankar i alla fall... Det lyckas i alla fall inte... Jag tror faktiskt att den håller sig kvar där inne på pin kiv.. Bara för att retas.. Det är inte direkt det där kärleksfulla moderinstinkterna som slår igenom. Dem tappade jag för två veckor sen... Man får väl hoppas de kommer tillbaka när krypet äntligen behagar visa sig.. Nåja, längre än till den 31 maj kommer den inte kunna husera i magen nått mer - då blir jag i gångsatt.

"Men det är nästan aldrig nån som blir det, alla brukar få innan" Sa min alltid så blida, gladlynta och omtänksamma barnmorska i torsdags. Bah...ingen regel utan undantag...klart jag kommer vara en av dem som faktiskt blir i gångsatt..

Har även fått erfara att det faktiskt finns något värre än att vara höggravid, övervänt och vara det i sommarvärme - släng in en förkylning också så är det hela komplett..

Nä då...jag är inte bitter... JAG ÄR FÖRBANNAT LESS!!!!!!

+2

Sol, sol, strålande sol! Knappt ett moln på himlen, 23 grader varmt - kort och gott en helt underbar dag! Dock måste jag erkänna att höggravid icket är det bästa tillståndet att vara i en dag som denna... Men, det verkar ju inte vara jag som får bestämma så det är bara att gilla läget! Och jag klagar inte! Eller jo kanske lite ;-)

Allt verkar rätt lugnt och stilla även om det är lite spändare och lite mer obekvämt i magen. Förhoppningsvis är det ett tecken på att kiddo håller på att flyttstäda.

Väntan fortsätter....

D-day and all is calm...

Så var det dagen D... och nä...2 minuter i nio på kvällen är allt lugnt och stilla! i och för sig hade jag ju önskat att vi fick behålla vår bröllopsdag för oss själva (tack kiddo) och det verkar ju gå vägen - så jag borde ju inte vara förvånad - redan bra pli på bebisen - kommer ju gå lysande ;)

Sitter just nu och funderar på musik till förlossningen... Förmodligen kommer man skita fullständigt i vad som spelas i bakgrunden (utgår från att mina smärt-skrik kommer överrösta hur som...) men kanske bättre att ha med än att sen önska att man hade haft.

Men lite svårt är det dock att veta vad man ska ha för musik. Det är säkert skönt med lite lugnande, avslappnings musik - men ärligt - det är ju inte riktigt min grej. Nä det får nog bli Welcome to the club - går jag i gång på vilken dags som helst!

Maratonlopp

Det sägs att en förlossning är ungefär som ett maratonlopp...

Hur f*n ska man fixa det när man knappt orkar gå fram och tillbaka till Kvantum utan att vara helt slut??!!

Har jag 48-timmars förlossning att se fram emot? För det är nog tiden jag skulle behöva för att ta mig igenom ett maraton...minst....

5 days to D-Day

Jaha...då var det snart dags för dagen D.... fast det är väl inte lönt att förvänta sig att kiddo redan ska ha lärt sig hålla tiden :)

Nåja, just nu får det gärna vara lugnt för nu är Olof i Övik i ett dygn och visst vore det önskvärt att han var hemma när det sätter i gång...

Har verkligen kommit in i hemma lunken och gör ungefär så lite som jag måste. Rastlöshet blandat med lathet är en svår kombo - men jag jobbar på det!

Har dessutom fått mig en ny bästa vän... Novalucol! Konstigt nog med tanke på att jag verkligen inte har några som helst invändningar på att använda mig av alla droger som kan tänkas finnas vid själva förlossningen så har jag helt hållit mig borta från nässpray, novalucol och annat som skulle kunna underlätta tiden innan. och jag har egentligen ingen bra orsak.

Det insåg jag också förra helgen då det inhandlades och oj....oj, oj.... Om det blir nån nästa gång ska de finnas i medicinskåpet från dag ett! Att slippa halsbrännan är underbart!!!

Speciellt nu när man dragit på sig små andra spännande krämpor som att knappt kunna böja sina fingrar längre... Nu börjar man samla lite vätska....jippie..... eller.....

Men förutom lite förvärkar så är det lugnt i magen. Verkar inte som h*n har nån brådska ut. kanske väntar kiddo på ryssvärmen som ryktas komma till nästa vecka...

1 dag och redan less

Så är snart den första riktigt lediga dagen till enda och jag är redan less.... Det är ju inte det att det inte finns saker att göra - det finns saker att göra. Städning och plockning och fixning.... Men det är ju sååå tråkigt. Så denna dag spenderades lite i solen, men mest i soffan. Slapp och lat - det är jag det!

Fast man ska ju passa på! Och lika uttråkad som jag är, lika rädd är jag för att det ska dra i gång redan...för då är det ju på riktigt... PÅ RIKTIGT!!!

Nä...i morgon ska jag vara bättre! I alla fall fixa lite och tycka att det är ganska skönt att vara ledig....hoppas jag...

Avsked på gott och ont

Så har man jobbat klart för det här året då.... FÖR DET HÄR ÅRET!!!???? Det känns ju helt sjukt!! Nåja, man kan alltid gå in och kolla jobbmailen :) Och ta en kaffe med kollegorna lär det ju bli! Om nån inte har bråttom ut det vill säga... Det känns sorgligt att lämna jobbet - avslutade i alla fall på topp med att förutom värmande ord få fina presenter av två underbara instruktörer, och då hade jag ju dessutom redan fått ett par supersöta egenvirkade bäbissockor! Klart man inte vill lämna då?!

Har nog ännu inte riktigt fattat att jag inte ska jobba på måndag, eller tisdag, eller...ja...alls.. Men lördagen har i alla fall gått i slapphetens tecken. Inte gjort många knop - vädret har ju inte varit alltför upphetsande heller.

Enda projektet vi har på listan är att författa den där förlossningplanen och kanske packa den där omtalade väskan. Men det känns ju sååå länge kvar!? 2 veckor till beräknat och det är ju klart man går över...det gör väl alla? jag intalar mig det i alla fall. har försökt förklara för kiddo att en vecka måste h*n i alla fall ge mig - efter allt bärande och servande så tycker jag att jag gjort mig förtjänt av det!

Så nu hoppas jag på en vecka av soffslappande, småätande, filmtittande - för att bära omkring på den här tungklumpen gör att man inte gör många knop om man inte måste!

3 veckor..

Det är helt sjukt hur snabbt tiden går. Känns som knappt en vecka sen man satt hemma i lägenheten och satt och tittade på en plastbit med streck på.... Och fortfarande har man inte riktigt fattat. Att det växer ett litet liv där inne, en liten, liten människa. Shit..... helt galet egentligen.

Nu är det bara en vecka kvar på jobbet. Det har jag nog inte fattat än heller. Det känns som jag ska ha lite semester, vara borta nån vecka och sen komma tillbaka - och allt är precis som vanligt. Men snart kommer inget vara som vanligt...

Häftigt, läskigt och spännande...

Har man inte problem kan ett besök hos barnmorska fixa det!

Jag måste ju erkänna att jag inte haft särskilt mycket problem under denna graviditet (som det snart bara är en si så där 30 dagar kvar på...) och det är ju helt underbart. Sen har det mer varit en psykisk påfrestning att inte orka det man vill och att inte kunna röra sig som man vill. Men från att inte haft känningar i fogarna fram så räckte det med ett besök hos barnmorska för att fixa det!

Men en barnmorskestudernade med hårda nypor så lämnade jag BM sargad... Nu så här två dagar senare börjar jag bli lite bättre. Men i går kändes det som jag skulle tappa ett ben eller två från höften....

Skulle vilja få en härlig massage av hela kroppen...men man får väl nöja sig med ben och knopp... Ska nog boka mig en Mamma-kur på Spa snart - det tycker jag att jag är värd!

Less - men inte redo

Lite motsägelsefullt är jag sjuuuukt less på den här kroppen som man släpar runt på - däremot så är jag verkligen inte redo för att plocka ut några av dessa kilo. Sover mindre och mindre på nätterna och har svårt att hitta en skön ställning att vila i. Suck, pust, stön och stånk.

Men jag antar att det hade kunnat vara värre. Jag mår ju förhållandevis bra. Lite ont här och där men förutom det så känner jag mig verkligen inte höggravid. Nu vet jag väl i och för sig inte hur man ska känna sig då heller....

Mannen oroar sig för sig stundade utbildningsresa till Malmö nästa vecka. Men jag ska då göra allt i min makt för att det inte ska bli någon bebbe under den tiden. Ja menar - jag har ju inte ens hunnit vara ledig då ju?! Gå icket!

Och nån förvarning om att det kanske snart är på gång borde man ju kunna få. :)

Föräldrargrupp, kramper och halsbränna

Jaha..så har vi haft vår sista föräldrargrupp träff. Snabbt var ju det överstökat! Trevliga människor men kanske inga som vi direkt klickade med... Så några mammaträffar nere på stan lär det inte bli :) Men jag har ju massa andra mammor att hänga med så det lär knappast bli ett bekymmer.

I natt märkte jag också till min oerhörda lycka (......ironi......) att det inte bara är i vaderna man kan få kramp. Ha! det kan man minsann få i de flesta muskler. Jodå, jag lovar - det gäller bara att hitta de perfekta rörelserna!

Men förutom det så känns väl kroppen helt okej. Tung - absolut, otymplig - jajemen, värk - så klart. men i det stora hela går det fint! Då är den där jä#+*a halsbrännan värre...suck.
Dock finns det nån gammal myt om att mycke halsbränna ger ett barn med mycket hår - så i så fall, kan jag tycka det är okej. men oj så besviken vi kommer att bli om det kommer ut en skallig lite krabat...

Vrålåket

Plus en Quadrolift i samma utförande! Bara det bästa är gott nog när mormor och morfar ska betala! Snälla föräldrar har man!!

Jag har gått på sommartid!

Min sovklocka har senaste tiden inte helt varit i synk med vad som skulle ha passat in i de dagliga rutinerna. Ja det känns hemskt att erkänna med kiddo har fått tagit emot en hel del beskyllan för just detta.. Men nu har jag ju insett - jag har gått på sommartid!

Nu är jag helt pötsligt fortfarande pigg vid halv 11, 11 och vaknar nu när det faktiskt är dags att gå upp vid 7. Mycket mer i synk nu.

Kiddo håller i gång som vanligt och som vanligt känns det fortfarande heeeelt overkligt att detta ska utmynna i en lite person...

Jag har världens bästa föräldrar!

Ja det är ju inte så att jag just kommit på det - de har alltid varit bra. Men ibland tar man det lite förgivet, och så gör dem nått så man bara blir så glad och så tacksam - som att köpa oss en sprillans ny vagn. En sprillans ny 7000:- vagn!!!

Vi är båda hur peppade som helst - i morgon bär det av till Babyproffsen för att kolla färg - och hoppas på att man hinner få den man vill ha... Minst 8 veckor sa hon...nu är det 7...

Tur att vi inte är så nogrann med vad det blir för färg!

Lycklig, lycklig

Förlossningsfrossa

Man både vill och inte vill - veta. Om andras förlossningar. Egentligen kvittar det ju, ingen är den andra lik och man har ju ingen aning om hur det kommer att bli. Dessutom är det lite skrämmande... Samtidigt vill man gärna veta. Lite vad man kan förvänta sig, lite vad man kanske bör vara beredd på.

Men, det sägs ju att det hur som helst är värt det - jag håller benhårt fast vid den tanken!

Exit

Ja då börjar det dra ihop sig. 8 veckor kvar till D-day...
Och man skulle ju kunna tro att det skulle kännas mer och mer verkligt, men det är snarare tvärtom...

Det små-sparkande lilla pyret har blivit ett systematskt-exit-letande-alien... Numera känns det som om h*n försöker testa hållfastheten i huden och hitta en väg ut, jag är i o f s glad att h*n letar i magregionen... För jag är sannerligen inte redo ännu. Vi har ju inte ens köpt barnvagn... Och sommarschemat på gruppträningen är inte ens påbörjad...

Nä du, ett tag till får du minsann hålla dig där inne!

Snart uppe i ett magmått på 100....

Magen är lite i vägen

Har i dag (på grunda av akut instruktörsbrist) hållit i ett Total training pass på Spa. Inget jobbigt i sig, som instruktör ska man mest peppa, kolla teknik och ha koll på klockan. Tre saker som man faktiskt kan göra som gravid. Dock har jag aldrig haft ett sånt pass förut, så en viss förvirring fanns det under ytan.

Det svåra låg dock i att faktiskt kunna visa alla övningar, det var sannerligen inte det lättaste. Flåsade gjorde jag redan efter två övningar, men svårast var det nog med den här magen.... Den är onekligen i vägen i många situationer...

Bara att ta på sig sockor kan faktiskt få svetten att lacka ibland. Nu är det snart bara 10 veckor kvar... Känns ju helt overkligt... 10 veckor känns ju inte som nån tid alls. Kanske dags att börja kolla barnvagn snart..

Thailand i korthet!

Så där ja! Då har man gjort sin första semesterresa som gravid! och det lär ju bli den sista..i alla fall under den här grviditeten för nu är dte minsann inte så himla läng kvar..oj oj oj..

Nåja. Thailand ja.

Resan ner gick strålande - tack vare ett par fantastiska stödstrumpor som jag fått låna av Mariann - kan verkligen rekommenderas! sov inte så mycket men kändes ändå helt okej när vi anlände vid 17 tiden i Khao lak.
Incheckad på hotellet och dags för första mango shaken..men inte den sista..

Lugnt och skönt på stranden och i omgivningen. kanske inget för partysugna men helt perfekt för nån som behöver vila upp sig och som dessutom har en kondis som en elefant... Här behövde man absolut inte trängas och maten var god och billig!

Där efter flyttade vi lite söderut, fortfarande Khao lak men ny strand och nytt hotell. nästan lite finare faktiskt! Och som vanligt minst en nyfiken thailändska som frågade vilken månad man var i :) de verkar väldigt nyfikna på just det och vilket kön..

Hade sedan första dagen släppt alla tankar på vad man skulle vara försiktig med (glass, frukt osv..) och åt där och det som föll oss in. Inga problem alls!

Värmen gör sig dock verkligen påmind och jag har sedan andra dagen fått säga adjö till mina vrister..nu är jag en flodhäst på två klumpar till ben.. Men jag är det i Thailand så jag klagar icke!
Vi drar oss ännu mer söderut till Kata beach utanför Phuket, för att ha lite närmare till att kunna åka ut till Phi phi öarna. Ganska kuperat och även de kortaste vandringarna kna bli lite dryga för en - känns väldigt ovanligt och ganska frustrerande.. som tur är står det ju tuk tuk taxi i varje gathörn..
Sen är det dags att ge sig av mot Phi phi. Eftersom magen inte tillåter speedboats så blir det en ca två timmars färjetur ut, men det var ganska härligt det med! Och det var verkligen värt väntan...

En natt på Phi phi och sen en sista på Patong beach utanför Phuket. Helt klart sämsta stranden på resan - nu var ju vi ganska bortskämda med den varan..men skräpigt och mycket folk och konstiga (mindre angenäma dofter)

Förstår att man kanske väljer detta ställe för utelivet men annars - keep away!

Så är det dags att åka hem. Utan synliga vrister, rundare om magen, aningens brunare och med en härlig känsla! Flygresan hem går lite tyngre och benen sticker lite så särskilt mycket sömn blir det inte. Mellanlandar i Paris på vägen hem och vad som en sägs om Charles de Gaulles - gravida har gräddfil. av någon anledning verkar fransmän inte tycka att gravida ska köa. så vi blev snabbt framvinkade i passkontroller, säkerthets kontroller och incheckning - lysande!

Så är man hemma igen - trött men med en massa härliga minnen! Och at resa som gravid - inga problem - bara man är medveten om att det är en lite annan grej.. :)

Just ja...Thailand!

Senaste veckan har gått som i ett töcken. Mycket på jobbet, många intryck och många tankar i omlopp. Så det faktum att vi på söndag åker till Thailand har liksom hamnat lite i skymundan.

Men vi åker ju faktiskt till Thailand i övermorgon!!!!!

Shit...jag måste kanske packa...eller i alla fall börja. Bröllop i morgon och sen..ja sen åker vi ju! Men, med pass och pengar kommer man långt! Dessutom har ju klädesutbudet minskat (hade varit obefintligt utan Milla och Mariann) så det ska väl gå fort!

Känns som man inte riktigt tänkt igenom vad vi ska ha med oss... Hm..är det tänkta att vi ska hinna göra det i morgon innan bröllopet...eller på söndag innan flyget..?

Nåja. 10 dar av avkoppling - det ska bli så skönt! Inte för att jag egentligen ser fram emot att gunga omkring som en vit val, men - jag bryr mig inte så mycket ...som jag kanske borde. En god bok, ett parasoll och en solstol är allt jag begär - ja och nån god alkoholfri drink så klart!

Nu ska vi njuta av att bara vara två :)

Upp och nervända världen...

Det här med att vara gravid är verkligen som att ha hamnat i Alice i underjorden...

Sånt som funkat bra tidigare, funkar inte alls, sånt som varit dåligt tidigare är helt plötsligt hur bra som helst.... Märkligt tillstånd egentligen...

Järnvärden som helt plötsligt är bra, ett blodtryck som nästan är väl lågt, migrän som helt försvunnit....

Orken som inte finns längre, sakerna man inte får förtära längre, för att inte tala om kläderna man inte kan ha längre... att sen permanent och färgning av fransar och bryn kan bli sämre när man är gravid - vem fan visste det?! Ologiskt...

Det är verkligen en helt ny värld... Har nog fortfarande inte riktigt landat i den ännu...om jag nu någonsin kommer göra det. Idag har i alla fall kiddo igen varit på ett ovanligt fartfyllt humör. vet inte egentligen vad som försigår där inne... Bodycombat kanske?!

Dagens bästa: Det kan vara så att pappas dåliga levervärden beror på hans sömntabletter...jag sätter hela mitt hopp, och tar ut allt positivt i förskott - självklart är det så och självklart kommer de att kunna börja med cellgifterna när jag ligger på en vit sandstrand i Thailand med min lilla familj! Så det så!

Stöd både inifrån och utifrån

Ibland behöver man få tycka synd om sig själv, känna att man har mest otur i hela världen, att det finns ingen som har det så dåligt som jag. Att få bli kramad, peppad omhuldad av ömhet och omtänksamhet - det var precis vad jag behövde i går.

Och det blev jag - tusen gånger om. Livet går ju faktiskt vidare och det finns en miljon saker att vara tacksam för och dessutom så många som faktiskt har det mycket värre.

Tror även att kiddo i magen (eller chihuahua...man kan aldrig vara riktigt säker..) kände på sig att mamma behövde lite extra peppning. För efter en helg av lugn (blev nästan lite orolig) så var det full aktivitet hela dagen. Kanske kan det också ha varit pay back för helgens besök till hopp-studs-bumpa-bumpa-hög-musik NIKE då h*n kanske upplevde det som att det inte fanns utrymme för att själv ge upphov till rörelse och sparkar - det skötte ju morsan så bra själv.

Så. Ny dag - nya möjligheter. På söndag bär det av till Thailand. Kanske inte bästa tajmingen som det känns nu, men kanske precis vad man behöver. Livet går ju trots allt vidare och det enda man kan göra är att göra det bästa av varje dag.

Och jag ska ju faktiskt bli mamma! Kan det bli mer häftigt än det!? :D

När ett liv slocknar tänds ett annat....

Just i dag är en dålig dag....
Den började bra. var hos barnmorskan och mätte magen, tog prover och fick lyssna på ett litet hjärta som slog snabbt, snabbt. Det var härligt!

Men den lyckan fick bara sitta i till lunch....

Pappa har långt gången cancer men har hitills svarat bra på behandling. Nu hade dock värdena börjat stiga igen så de skulle börja ge honom cellgifter...i dag...var tanken. Då upptäckte de att hans levervärden var alldeles för dåliga.... Och om de inte kan göra nått åt dem så kan han inte få cellgifter = inte göra något mer....

Vill bara skrika, gråta, slå och spraka på nått/nån
Men man vet ju aldrig, kanske går det att göra något, kanske kan de börja med cellgifter och kanske kan det bromsa utvecklingen.... Många kansken.... Jag vill ju så gärna att han ska få se sin yngsta dotters första barn. Det är klart jag inser att mina barn inte kommer att riktigt få lära känna sin morfar - för hur det än går kommer han nog inte ha 5-10 år kvar. Men 1, 2...

Att inte veta göra mig galen... Försöker att inte låta det ta över hela min tankeverksamhet - för det gör ingen lyckligare.

Jag vill bara inte att hans ska avslutas innan vårt barns har börjat.....