Magen är lite i vägen

Har i dag (på grunda av akut instruktörsbrist) hållit i ett Total training pass på Spa. Inget jobbigt i sig, som instruktör ska man mest peppa, kolla teknik och ha koll på klockan. Tre saker som man faktiskt kan göra som gravid. Dock har jag aldrig haft ett sånt pass förut, så en viss förvirring fanns det under ytan.

Det svåra låg dock i att faktiskt kunna visa alla övningar, det var sannerligen inte det lättaste. Flåsade gjorde jag redan efter två övningar, men svårast var det nog med den här magen.... Den är onekligen i vägen i många situationer...

Bara att ta på sig sockor kan faktiskt få svetten att lacka ibland. Nu är det snart bara 10 veckor kvar... Känns ju helt overkligt... 10 veckor känns ju inte som nån tid alls. Kanske dags att börja kolla barnvagn snart..

Thailand i korthet!

Så där ja! Då har man gjort sin första semesterresa som gravid! och det lär ju bli den sista..i alla fall under den här grviditeten för nu är dte minsann inte så himla läng kvar..oj oj oj..

Nåja. Thailand ja.

Resan ner gick strålande - tack vare ett par fantastiska stödstrumpor som jag fått låna av Mariann - kan verkligen rekommenderas! sov inte så mycket men kändes ändå helt okej när vi anlände vid 17 tiden i Khao lak.
Incheckad på hotellet och dags för första mango shaken..men inte den sista..

Lugnt och skönt på stranden och i omgivningen. kanske inget för partysugna men helt perfekt för nån som behöver vila upp sig och som dessutom har en kondis som en elefant... Här behövde man absolut inte trängas och maten var god och billig!

Där efter flyttade vi lite söderut, fortfarande Khao lak men ny strand och nytt hotell. nästan lite finare faktiskt! Och som vanligt minst en nyfiken thailändska som frågade vilken månad man var i :) de verkar väldigt nyfikna på just det och vilket kön..

Hade sedan första dagen släppt alla tankar på vad man skulle vara försiktig med (glass, frukt osv..) och åt där och det som föll oss in. Inga problem alls!

Värmen gör sig dock verkligen påmind och jag har sedan andra dagen fått säga adjö till mina vrister..nu är jag en flodhäst på två klumpar till ben.. Men jag är det i Thailand så jag klagar icke!
Vi drar oss ännu mer söderut till Kata beach utanför Phuket, för att ha lite närmare till att kunna åka ut till Phi phi öarna. Ganska kuperat och även de kortaste vandringarna kna bli lite dryga för en - känns väldigt ovanligt och ganska frustrerande.. som tur är står det ju tuk tuk taxi i varje gathörn..
Sen är det dags att ge sig av mot Phi phi. Eftersom magen inte tillåter speedboats så blir det en ca två timmars färjetur ut, men det var ganska härligt det med! Och det var verkligen värt väntan...

En natt på Phi phi och sen en sista på Patong beach utanför Phuket. Helt klart sämsta stranden på resan - nu var ju vi ganska bortskämda med den varan..men skräpigt och mycket folk och konstiga (mindre angenäma dofter)

Förstår att man kanske väljer detta ställe för utelivet men annars - keep away!

Så är det dags att åka hem. Utan synliga vrister, rundare om magen, aningens brunare och med en härlig känsla! Flygresan hem går lite tyngre och benen sticker lite så särskilt mycket sömn blir det inte. Mellanlandar i Paris på vägen hem och vad som en sägs om Charles de Gaulles - gravida har gräddfil. av någon anledning verkar fransmän inte tycka att gravida ska köa. så vi blev snabbt framvinkade i passkontroller, säkerthets kontroller och incheckning - lysande!

Så är man hemma igen - trött men med en massa härliga minnen! Och at resa som gravid - inga problem - bara man är medveten om att det är en lite annan grej.. :)

Just ja...Thailand!

Senaste veckan har gått som i ett töcken. Mycket på jobbet, många intryck och många tankar i omlopp. Så det faktum att vi på söndag åker till Thailand har liksom hamnat lite i skymundan.

Men vi åker ju faktiskt till Thailand i övermorgon!!!!!

Shit...jag måste kanske packa...eller i alla fall börja. Bröllop i morgon och sen..ja sen åker vi ju! Men, med pass och pengar kommer man långt! Dessutom har ju klädesutbudet minskat (hade varit obefintligt utan Milla och Mariann) så det ska väl gå fort!

Känns som man inte riktigt tänkt igenom vad vi ska ha med oss... Hm..är det tänkta att vi ska hinna göra det i morgon innan bröllopet...eller på söndag innan flyget..?

Nåja. 10 dar av avkoppling - det ska bli så skönt! Inte för att jag egentligen ser fram emot att gunga omkring som en vit val, men - jag bryr mig inte så mycket ...som jag kanske borde. En god bok, ett parasoll och en solstol är allt jag begär - ja och nån god alkoholfri drink så klart!

Nu ska vi njuta av att bara vara två :)

Upp och nervända världen...

Det här med att vara gravid är verkligen som att ha hamnat i Alice i underjorden...

Sånt som funkat bra tidigare, funkar inte alls, sånt som varit dåligt tidigare är helt plötsligt hur bra som helst.... Märkligt tillstånd egentligen...

Järnvärden som helt plötsligt är bra, ett blodtryck som nästan är väl lågt, migrän som helt försvunnit....

Orken som inte finns längre, sakerna man inte får förtära längre, för att inte tala om kläderna man inte kan ha längre... att sen permanent och färgning av fransar och bryn kan bli sämre när man är gravid - vem fan visste det?! Ologiskt...

Det är verkligen en helt ny värld... Har nog fortfarande inte riktigt landat i den ännu...om jag nu någonsin kommer göra det. Idag har i alla fall kiddo igen varit på ett ovanligt fartfyllt humör. vet inte egentligen vad som försigår där inne... Bodycombat kanske?!

Dagens bästa: Det kan vara så att pappas dåliga levervärden beror på hans sömntabletter...jag sätter hela mitt hopp, och tar ut allt positivt i förskott - självklart är det så och självklart kommer de att kunna börja med cellgifterna när jag ligger på en vit sandstrand i Thailand med min lilla familj! Så det så!

Stöd både inifrån och utifrån

Ibland behöver man få tycka synd om sig själv, känna att man har mest otur i hela världen, att det finns ingen som har det så dåligt som jag. Att få bli kramad, peppad omhuldad av ömhet och omtänksamhet - det var precis vad jag behövde i går.

Och det blev jag - tusen gånger om. Livet går ju faktiskt vidare och det finns en miljon saker att vara tacksam för och dessutom så många som faktiskt har det mycket värre.

Tror även att kiddo i magen (eller chihuahua...man kan aldrig vara riktigt säker..) kände på sig att mamma behövde lite extra peppning. För efter en helg av lugn (blev nästan lite orolig) så var det full aktivitet hela dagen. Kanske kan det också ha varit pay back för helgens besök till hopp-studs-bumpa-bumpa-hög-musik NIKE då h*n kanske upplevde det som att det inte fanns utrymme för att själv ge upphov till rörelse och sparkar - det skötte ju morsan så bra själv.

Så. Ny dag - nya möjligheter. På söndag bär det av till Thailand. Kanske inte bästa tajmingen som det känns nu, men kanske precis vad man behöver. Livet går ju trots allt vidare och det enda man kan göra är att göra det bästa av varje dag.

Och jag ska ju faktiskt bli mamma! Kan det bli mer häftigt än det!? :D

När ett liv slocknar tänds ett annat....

Just i dag är en dålig dag....
Den började bra. var hos barnmorskan och mätte magen, tog prover och fick lyssna på ett litet hjärta som slog snabbt, snabbt. Det var härligt!

Men den lyckan fick bara sitta i till lunch....

Pappa har långt gången cancer men har hitills svarat bra på behandling. Nu hade dock värdena börjat stiga igen så de skulle börja ge honom cellgifter...i dag...var tanken. Då upptäckte de att hans levervärden var alldeles för dåliga.... Och om de inte kan göra nått åt dem så kan han inte få cellgifter = inte göra något mer....

Vill bara skrika, gråta, slå och spraka på nått/nån
Men man vet ju aldrig, kanske går det att göra något, kanske kan de börja med cellgifter och kanske kan det bromsa utvecklingen.... Många kansken.... Jag vill ju så gärna att han ska få se sin yngsta dotters första barn. Det är klart jag inser att mina barn inte kommer att riktigt få lära känna sin morfar - för hur det än går kommer han nog inte ha 5-10 år kvar. Men 1, 2...

Att inte veta göra mig galen... Försöker att inte låta det ta över hela min tankeverksamhet - för det gör ingen lyckligare.

Jag vill bara inte att hans ska avslutas innan vårt barns har börjat.....