1 månad

En månad gammal. Eller ung kanske. Tänk att lillan blivit en hel månad... Ibland går tiden lååångsamt och ibland rasande fort.
Ser fram emot vad nästa månad ska föra med sig!

Grattis hjärtat!

Jag har världens bästa dotter

Tror Nova kände på sig att mamma var trött och slut, för nu har både mor och dotter fått sova en och en halv timme och sen har hjärtat (och mamma) ätit utan skrik och gnöl. Och ni sussar hon sött bredvid mig i soffan.

Nu är jag redo för en grinig kväll igen!

Koma

Koma.... Känner mig helt tom idag. Fröken har varit synnerligen missnöjd hela dagen och har inte sovit särskillt mycket heller... Vill bara att dagen ska ta slut och O ska komma hem. Inte blev såret fixat på vårdcentralen i dag heller... Vilken skit dag...

Om hon bara ville sova en liten stund, en halvtimma vore guld så jag fick ladda om lite...

Första nervösa gången solo

I dag är första dagen sen lillans födelse som vi är ensamma hemma en hel dag. Lite nervöst men än så länge har det gått tätt bra. Nån gång ska det göras....

Det enda bökiga är dessa trappor, den överhettade lägenheten och (återigen..) ett skit sår som
ömmar vad man än gör och ordination om att inte lyfta tungt... Men då är det tur att fotbolls VM är i gång så man kan slappa i soffan :-)

Och just nu sussar sötaste tjejen sött bredvid mamma i sängen och snart är pappa hemma!

Tre tankar

Inte lönt att sia om det blir bättre eller sämre, vissa dagar är bättre och vissa dagar är sämre - så ni ska jag sluta jämföra och hoppas eller nedslås och bara ta varje dag som den kommer... Vi får väl se hur det ska gå...

Så tre tankar som inte har med magknip att göra:

1. Bröst - äntligen klarar jag mig utan ersättning, tredje dagen med bara mjölkmaskinen. Skönt. Men oxå skönt att veta att hon kan ta flaska om det skulle behövas!

2. Hångel - längtar tills det här jäkla skit såret är läkt så jag kan hångla bättre med min man. Vill kunna krypa nära och få kramas. Nu stramar det och ömmar....

3. Nyponsoppa - kan man få skörbjugg av nyponsoppa?! Det utgör nämligen 99% av min kost just nu... Undrar ju hur snabbt man kommer föräta sig....

Dålig mamma

Orkar inte ens ta hand om min egen dotter... Känner mig som världens kassaste mamma. Men att spendera dygnet ensam med Nova kände jag inte alls för efter en tidig morgon med bara gnöl och gråt, ammande o knappt nån sömn. Så när O åkte till jobbet följde jag med ut till mor och far för att få lite avlastning.

I dag har inte varit nån bra dag... Det har gnölats mer än någonsin - oftare i alla fall. Skönt att ha nån då som kan lösa av i tröstandet och som kan se till att jag också får i mig mat. Tanken på att spendera denna kväll, natt och morgondagen själv kändes bara helt utmattade... Jag som tyckte att det kanske hade blivit bättre...

Hon har knappt sovit nått alls och så fort man tycker att hon somnat, slås de söta blå upp och det är bara att försöka få henne att sova igen... Så bäst att passa på att vila lite nu när hon äntligen vilar lite. Fast förmodligen så vaknar hon direkt jag lagt mig i soffan...

I dag är ingen bra dag....

Ett steg framåt o två tillbax

I morse hade vi som smått börjat hoppas på en bättring. Två kvällar i rad hade Nova varit lugn och harmonisk - brukar ju vara den värsta tiden. Så det är klart att man hade hoppats på en viss trend... Men i kväll har det varit gnöligt igen. Dock tror jag denna gång att det var lite övertrötthet inblandat, så kanske kan hon blivit lite bättre.

Är lite osäker på om den ersättningen hon får ibland ställer till det med mitt bortplockande av mjölk i kosten. För den är ju baserad på mjölk.. Å andra sidan kanske hon inte är känslig mot mjölk. Vi får väl se på fredag.... På midsommarafton tänker jag testa mjölk. Det är ju en chansning, och kanske inte bästa dagen att testa på, men om det inte gör nån skillnad är det ju onödigt att fortsätta!

I morgon är O borta igen. Tänkte vara hemma först men tror nog jag smiter till mor och far. Skönt med lite markservice, och är det fint väder vill man gärna vara vid havet :-) Sen blir ju mor och far överlyckliga när Nova kommer på besök!

Unnat mig massage idag - underbart skönt!! Enda jobbiga är mitt förbenade sår. Snittet inga problem, men såret som jag fick av tejpen gör grymt ont - sjukt less.... Nåja, nån gång ska ju det läka oxå...

Nä bäst att försöka få lite sömn!

Ingen morgonmänniska...

Verkar som vår lilla tös inte är en morgonmänniska :) Andra dagen i rad nu har det trilskats och bökats, ammats och gråtits i 3-4 timmar innan hon somnat in och vi kan pusta ut i soffan. Svårt att säga om hon blir bättre eller ej när hon fortarande får sina skrik-panik-och-allmänt-missöje perioder. fast nån sån måste hon ju så klart få ha - men visst hade det varit skönt om det bara var en?! :)

Har i alla fall varit duktig och jobbat lite! hade några grejer att göra klart och jag kan nu koppla bort jobbet helt! skönt :D En snabb handling och kanske - om jag har tur - så sover lillan när jag kommer tillbaka så jag också kan sussa lite!

Äntligen lite lugn och ro

I dag har varit en jobbig dag... Både för lilla Nova och hennes föräldrar... Det har gnölat och gnällts, skrikigt och grinats. Nova alltså.. fast mamma var nog nära nån gång också :) Inte förrän nu har hon äntligen somnat lugnt och stilla. Det är så tyst och skönt i lägenheten. Ja förutom fotbolls VM som rullar på i bakgrunden.

Det är svårt det där med att veta vad som egentligen hjälper och inte. Hur länge det dröjer innan man kanske skulle märka nån skillnad, OM det blir nån skillnad. Nått som dock i 99% av fallen funkar är i alla fall att åka bil... Skönt att veta att det finns ett knep att ta till och det skulle bli olidligt nån dag!

Man vet ju att det kan bli så här, men man hoppas ju så klart på en lugn och snäll liten bebis, som bara ska må bra och vara nöjd. O säger att det är väl härligt med en tös med lite temperament - och jo det kanske är sant :) Men om hon bara hade varit lite lättare att få nöjd så hade det känts bättre. Det lär nog dröja ett tag innan man ger sig ner på stan för en fika med denna lilla dam. Nä än så länge får det bli hemma hos fika eller besök till den innersta kretsen :)

Regnet det öser ner

Ute öser regnet ner. Inne har Nova äntligen sovit lugnt. Snart vankas utfodring, men denna tiden på dagen brukar hon vara ganska nöjd och belåten. Hon sparar väl sig till kvällens utspel :-)

Är i alla fall helt övertygad om att det var rätt beslut att sluta med Minifom. Hon har inte blivit sämre, snarare tvärtom, och man slipper böket med dropparna heeela tiden. Fick nu tips från bloggande V att även hålla mig undan en del andra saker, bland annat choklad... Buuuhuuuu... Nåja - sötis, vad som helst för dig! Nu får det bli gelégodis för hela slanten.

Känns lite som en blind höna, man testar lite allt möjligt och hoppas att nått ska funka. Inte lätt det här med att vara förälder... :-)

Dags att prova nått nytt!

Efter en veckas flitigt användande av Minifom så är det dags för att prova nått nytt... För hjälper verkar de inte göra. Så ut med Minifom och mjölk och in med kamomill te!

Har lusläst alla möjliga trådar och magknip hos småttingar och det verkar ju inte finnas nått som funkar för alla så nu får man prova sig fram. Så, mjölkfri kost och kamomill te ska nu testas. Håller alla tummar jag har att Novas lillmage blir lite lugnare, både för hennes och hennes föräldrars skull... ;-)

Just nu väntar jag med spänning på att se hur mammas mjölkfria pizza ska bli ;-)

Söta tempramemtsfulla dotter

Man skulle ju tycka att det fanns alltid i världen att blogga och egentligen gör det nog det, allt handlar om att prioritera. Och nu har sömn o tomstirrande på tv prioriterats. Visst är det härligt att ha blivit förälder och det suger verkligen till i mag och hjärta av kärlek när man ser på henne när hon sover, äter lugnt eller bara myser. Men att allt är rosenrött är långt i från sanningen.

Just nu gråter hon tillsynes otröstligt i pappas famn...som vanligt vid den här tiden på dygnet. Man blir helt matt och känner sig totalt maktlös. Det verkligen skär i hjärtat. Ändå är det intte så farligt. För de som haft kolikbarn i flera månader - hatten av för er att ni orkat.

I kväll var det ändå lite bättre och ni ligger hon faktiskt rätt lugn i sängen och tittar på sin sängmobil. Lite sömn på detta så kommer det att kännas bra igen! Och det faktum att brösten inte gör ont längre och att kroppen känns lite bättre pekar ju på att det blir bättre och bättre. Man glömmer snabbt bort att hon faktiskt bara är två och en halv vecka gammal. Jag känner mig fortfarande som en blivande mamma...

Så var man mamma...

01.26 tidigt på lördagsmorgonen den 29 maj fick så vår lilla Nova äntligen se dagens ljus. Eller ja..operationssalens ljus..

Efter en evighet av väntan så satte värkarna äntligen i gång på onsdag natt. hela torsdagen förflöt med mer eller mindre starka värkar som kom med ca 8 - 9 minuters mellan rum. Men så på natten mot fredagen friskade de i och efter att pratat med förlossningen, testat ett bad så åkte vi upp vid 6 tiden på fredag morgon.

Då det inte riktigt var dags för nått ännu så fick vi snällt vänta lite men vid 9 tiden fick vi i alla fall installera oss i et rum och jag fick dropp för att sätta i gång det hela lite mer.

Naiva vi tänkte att ja men nu är det här snart över! 15 timmar senare och fortfarande ingen bebis men en hög-som-ett-hus-Jenny, helt slut och in pain, fick vi besök av en läkare som lite försiktigt prestenerade förslaget kejsarsnitt för oss. Vi skulle avakta ett litet tag till och se om det skulle ordna sig ändå men det blev inte bättre och jag fick rullas in i operationssal. Känslan just då vara bara skö. Jag var så slut och trött och ville bara att allt skulle vara över. Kroppen skakade okontrollerat och jag hoppades bara att det inte skulle få dem att slinta med kniven..

Snabbt och gjort så plockades en liten blå skrikande klump ut. En mamma som var alldeles för medtagen och trött för att förstå vilket kön det var genom att bara kolla upplystes om att det var en flick och sen fick o följa med och tvätta upp och kolla så att allt verkade bra. Just då brydde jag mig inte om nått. Jag ville bara sova och sluta skaka.

Så den där himlastormande blixförälskelsen kom inte direkt under förlossningen, kanske inte heller frösra dygnet på BB. Visst, hon var det sötaste man kunde tänka sig men det var så otroligt mycket tankar som snurrade i skallen och så hade man ju inte riktigt fattat att hon var vår.

Nu lite drygt en vecka senare har man svårt att slita sig från henne. Men inte så svårt att jag inte kan låta o ta henne på fotbollsmatch i vagnen eller låta mamma ta hand om tiden utöver amning. Men man vill gärna snusa på henne nu och då.

För hon är ju det sötaste och det finaste vi har!