Man skulle ju tycka att det fanns alltid i världen att blogga och egentligen gör det nog det, allt handlar om att prioritera. Och nu har sömn o tomstirrande på tv prioriterats. Visst är det härligt att ha blivit förälder och det suger verkligen till i mag och hjärta av kärlek när man ser på henne när hon sover, äter lugnt eller bara myser. Men att allt är rosenrött är långt i från sanningen.
Just nu gråter hon tillsynes otröstligt i pappas famn...som vanligt vid den här tiden på dygnet. Man blir helt matt och känner sig totalt maktlös. Det verkligen skär i hjärtat. Ändå är det intte så farligt. För de som haft kolikbarn i flera månader - hatten av för er att ni orkat.
I kväll var det ändå lite bättre och ni ligger hon faktiskt rätt lugn i sängen och tittar på sin sängmobil. Lite sömn på detta så kommer det att kännas bra igen! Och det faktum att brösten inte gör ont längre och att kroppen känns lite bättre pekar ju på att det blir bättre och bättre. Man glömmer snabbt bort att hon faktiskt bara är två och en halv vecka gammal. Jag känner mig fortfarande som en blivande mamma...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Härligt att du skriver om det rosenröda bredvid det illröda. Så tyckte jag också det var med spädbarn. Både och och, mycket starkt, hit och dit och upp och ner. Så tyckte jag känslorna var. Kram från Novas mosteroster ;)
SvaraRaderaJa det vore ju dumt att låtsas nått annat :-) Men det är klart att det bra överväger. För man kan väl inte lämna tillbaka dem?! ;-) Just nu sussar hon i alla fall så sött o man får hålla dig från att ta upp o snusa på henne!
SvaraRaderaKraam