01.26 tidigt på lördagsmorgonen den 29 maj fick så vår lilla Nova äntligen se dagens ljus. Eller ja..operationssalens ljus..
Efter en evighet av väntan så satte värkarna äntligen i gång på onsdag natt. hela torsdagen förflöt med mer eller mindre starka värkar som kom med ca 8 - 9 minuters mellan rum. Men så på natten mot fredagen friskade de i och efter att pratat med förlossningen, testat ett bad så åkte vi upp vid 6 tiden på fredag morgon.
Då det inte riktigt var dags för nått ännu så fick vi snällt vänta lite men vid 9 tiden fick vi i alla fall installera oss i et rum och jag fick dropp för att sätta i gång det hela lite mer.
Naiva vi tänkte att ja men nu är det här snart över! 15 timmar senare och fortfarande ingen bebis men en hög-som-ett-hus-Jenny, helt slut och in pain, fick vi besök av en läkare som lite försiktigt prestenerade förslaget kejsarsnitt för oss. Vi skulle avakta ett litet tag till och se om det skulle ordna sig ändå men det blev inte bättre och jag fick rullas in i operationssal. Känslan just då vara bara skö. Jag var så slut och trött och ville bara att allt skulle vara över. Kroppen skakade okontrollerat och jag hoppades bara att det inte skulle få dem att slinta med kniven..
Snabbt och gjort så plockades en liten blå skrikande klump ut. En mamma som var alldeles för medtagen och trött för att förstå vilket kön det var genom att bara kolla upplystes om att det var en flick och sen fick o följa med och tvätta upp och kolla så att allt verkade bra. Just då brydde jag mig inte om nått. Jag ville bara sova och sluta skaka.
Så den där himlastormande blixförälskelsen kom inte direkt under förlossningen, kanske inte heller frösra dygnet på BB. Visst, hon var det sötaste man kunde tänka sig men det var så otroligt mycket tankar som snurrade i skallen och så hade man ju inte riktigt fattat att hon var vår.
Nu lite drygt en vecka senare har man svårt att slita sig från henne. Men inte så svårt att jag inte kan låta o ta henne på fotbollsmatch i vagnen eller låta mamma ta hand om tiden utöver amning. Men man vill gärna snusa på henne nu och då.
För hon är ju det sötaste och det finaste vi har!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar