Utdraget.....

11 dagar plus och det enda man bjuds på är värkar var 10:e minut.... Aaaaaaaahhhhhh

Är så sjukt less, känner mig irriterad och rastlös. Så vad gör väl lite värkar på det?! Kan säga att bekvämt är det icke! Vill nästan krypa ur skinnet när det drar i gång. Men att det ska sätta i gång på riktigt det vore ju ändå lite för snabb macherat för att vara den här uppsättningen mor/bebbe. Nä, istället verkar vi ska dra ut på det roliga så länge som möjligt... Faaan...

Nåja, Olof är i alla fall kvar hemma vilket är skönt. Och i morgon så väntar Specialist mödrarvården på mitt besök halv 11, och med lite tur kan det kanske äntligen få bli skarpt läge... Fast åter igen, min tur.... Så får vi nog vänta. Får väl se vad natten har att bjuda på... Blev sannerligen inte mycket sovande i natt.

Nä, dags för lite djupandning igen...

Leeeeesssssss

Jaha. Ännu en dag och ännu inget nytt..... Inte lika förbannat less nu, mera uppgivet less. Svårt att säga vad som är bättre, men för min närmaste omgivning (mannen) så är nog detta bättre.

Humöret har knappast fått en knuff i rätt riktining av att ett par i föräldrargruppen (beräknad samma dag som oss) ploppar ut sin lilla tjej en dag innan BF. Förbannade jävla skit... Tur att det bara är Olof som sprungit på dem, jag hade förmodligen sparkat till vagnen... Att hon dessutom knappt haft nån mage att släpa omkring på gör inte saken bättre... Onda, onda tankar....

Nåja, har nu avverkat min tegelstensbok... Inget att göra utom att slötitta på kassa tv-program... Kanske kan tristess sätta i gång en förlossning.... Förmodligen inte...

Inget nytt....

Jaha...då har man gått en vecka över. 7 nesliga dar och det känns som en evighet. Försökte i natt att svettas ut krabaten - eller The devilchild som den nu går under i mina tankar i alla fall... Det lyckas i alla fall inte... Jag tror faktiskt att den håller sig kvar där inne på pin kiv.. Bara för att retas.. Det är inte direkt det där kärleksfulla moderinstinkterna som slår igenom. Dem tappade jag för två veckor sen... Man får väl hoppas de kommer tillbaka när krypet äntligen behagar visa sig.. Nåja, längre än till den 31 maj kommer den inte kunna husera i magen nått mer - då blir jag i gångsatt.

"Men det är nästan aldrig nån som blir det, alla brukar få innan" Sa min alltid så blida, gladlynta och omtänksamma barnmorska i torsdags. Bah...ingen regel utan undantag...klart jag kommer vara en av dem som faktiskt blir i gångsatt..

Har även fått erfara att det faktiskt finns något värre än att vara höggravid, övervänt och vara det i sommarvärme - släng in en förkylning också så är det hela komplett..

Nä då...jag är inte bitter... JAG ÄR FÖRBANNAT LESS!!!!!!

+2

Sol, sol, strålande sol! Knappt ett moln på himlen, 23 grader varmt - kort och gott en helt underbar dag! Dock måste jag erkänna att höggravid icket är det bästa tillståndet att vara i en dag som denna... Men, det verkar ju inte vara jag som får bestämma så det är bara att gilla läget! Och jag klagar inte! Eller jo kanske lite ;-)

Allt verkar rätt lugnt och stilla även om det är lite spändare och lite mer obekvämt i magen. Förhoppningsvis är det ett tecken på att kiddo håller på att flyttstäda.

Väntan fortsätter....

D-day and all is calm...

Så var det dagen D... och nä...2 minuter i nio på kvällen är allt lugnt och stilla! i och för sig hade jag ju önskat att vi fick behålla vår bröllopsdag för oss själva (tack kiddo) och det verkar ju gå vägen - så jag borde ju inte vara förvånad - redan bra pli på bebisen - kommer ju gå lysande ;)

Sitter just nu och funderar på musik till förlossningen... Förmodligen kommer man skita fullständigt i vad som spelas i bakgrunden (utgår från att mina smärt-skrik kommer överrösta hur som...) men kanske bättre att ha med än att sen önska att man hade haft.

Men lite svårt är det dock att veta vad man ska ha för musik. Det är säkert skönt med lite lugnande, avslappnings musik - men ärligt - det är ju inte riktigt min grej. Nä det får nog bli Welcome to the club - går jag i gång på vilken dags som helst!

Maratonlopp

Det sägs att en förlossning är ungefär som ett maratonlopp...

Hur f*n ska man fixa det när man knappt orkar gå fram och tillbaka till Kvantum utan att vara helt slut??!!

Har jag 48-timmars förlossning att se fram emot? För det är nog tiden jag skulle behöva för att ta mig igenom ett maraton...minst....

5 days to D-Day

Jaha...då var det snart dags för dagen D.... fast det är väl inte lönt att förvänta sig att kiddo redan ska ha lärt sig hålla tiden :)

Nåja, just nu får det gärna vara lugnt för nu är Olof i Övik i ett dygn och visst vore det önskvärt att han var hemma när det sätter i gång...

Har verkligen kommit in i hemma lunken och gör ungefär så lite som jag måste. Rastlöshet blandat med lathet är en svår kombo - men jag jobbar på det!

Har dessutom fått mig en ny bästa vän... Novalucol! Konstigt nog med tanke på att jag verkligen inte har några som helst invändningar på att använda mig av alla droger som kan tänkas finnas vid själva förlossningen så har jag helt hållit mig borta från nässpray, novalucol och annat som skulle kunna underlätta tiden innan. och jag har egentligen ingen bra orsak.

Det insåg jag också förra helgen då det inhandlades och oj....oj, oj.... Om det blir nån nästa gång ska de finnas i medicinskåpet från dag ett! Att slippa halsbrännan är underbart!!!

Speciellt nu när man dragit på sig små andra spännande krämpor som att knappt kunna böja sina fingrar längre... Nu börjar man samla lite vätska....jippie..... eller.....

Men förutom lite förvärkar så är det lugnt i magen. Verkar inte som h*n har nån brådska ut. kanske väntar kiddo på ryssvärmen som ryktas komma till nästa vecka...

1 dag och redan less

Så är snart den första riktigt lediga dagen till enda och jag är redan less.... Det är ju inte det att det inte finns saker att göra - det finns saker att göra. Städning och plockning och fixning.... Men det är ju sååå tråkigt. Så denna dag spenderades lite i solen, men mest i soffan. Slapp och lat - det är jag det!

Fast man ska ju passa på! Och lika uttråkad som jag är, lika rädd är jag för att det ska dra i gång redan...för då är det ju på riktigt... PÅ RIKTIGT!!!

Nä...i morgon ska jag vara bättre! I alla fall fixa lite och tycka att det är ganska skönt att vara ledig....hoppas jag...

Avsked på gott och ont

Så har man jobbat klart för det här året då.... FÖR DET HÄR ÅRET!!!???? Det känns ju helt sjukt!! Nåja, man kan alltid gå in och kolla jobbmailen :) Och ta en kaffe med kollegorna lär det ju bli! Om nån inte har bråttom ut det vill säga... Det känns sorgligt att lämna jobbet - avslutade i alla fall på topp med att förutom värmande ord få fina presenter av två underbara instruktörer, och då hade jag ju dessutom redan fått ett par supersöta egenvirkade bäbissockor! Klart man inte vill lämna då?!

Har nog ännu inte riktigt fattat att jag inte ska jobba på måndag, eller tisdag, eller...ja...alls.. Men lördagen har i alla fall gått i slapphetens tecken. Inte gjort många knop - vädret har ju inte varit alltför upphetsande heller.

Enda projektet vi har på listan är att författa den där förlossningplanen och kanske packa den där omtalade väskan. Men det känns ju sååå länge kvar!? 2 veckor till beräknat och det är ju klart man går över...det gör väl alla? jag intalar mig det i alla fall. har försökt förklara för kiddo att en vecka måste h*n i alla fall ge mig - efter allt bärande och servande så tycker jag att jag gjort mig förtjänt av det!

Så nu hoppas jag på en vecka av soffslappande, småätande, filmtittande - för att bära omkring på den här tungklumpen gör att man inte gör många knop om man inte måste!