Jaha...då har man gått en vecka över. 7 nesliga dar och det känns som en evighet. Försökte i natt att svettas ut krabaten - eller The devilchild som den nu går under i mina tankar i alla fall... Det lyckas i alla fall inte... Jag tror faktiskt att den håller sig kvar där inne på pin kiv.. Bara för att retas.. Det är inte direkt det där kärleksfulla moderinstinkterna som slår igenom. Dem tappade jag för två veckor sen... Man får väl hoppas de kommer tillbaka när krypet äntligen behagar visa sig.. Nåja, längre än till den 31 maj kommer den inte kunna husera i magen nått mer - då blir jag i gångsatt.
"Men det är nästan aldrig nån som blir det, alla brukar få innan" Sa min alltid så blida, gladlynta och omtänksamma barnmorska i torsdags. Bah...ingen regel utan undantag...klart jag kommer vara en av dem som faktiskt blir i gångsatt..
Har även fått erfara att det faktiskt finns något värre än att vara höggravid, övervänt och vara det i sommarvärme - släng in en förkylning också så är det hela komplett..
Nä då...jag är inte bitter... JAG ÄR FÖRBANNAT LESS!!!!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar