Just i dag är en dålig dag....
Den började bra. var hos barnmorskan och mätte magen, tog prover och fick lyssna på ett litet hjärta som slog snabbt, snabbt. Det var härligt!
Men den lyckan fick bara sitta i till lunch....
Pappa har långt gången cancer men har hitills svarat bra på behandling. Nu hade dock värdena börjat stiga igen så de skulle börja ge honom cellgifter...i dag...var tanken. Då upptäckte de att hans levervärden var alldeles för dåliga.... Och om de inte kan göra nått åt dem så kan han inte få cellgifter = inte göra något mer....
Vill bara skrika, gråta, slå och spraka på nått/nån
Men man vet ju aldrig, kanske går det att göra något, kanske kan de börja med cellgifter och kanske kan det bromsa utvecklingen.... Många kansken.... Jag vill ju så gärna att han ska få se sin yngsta dotters första barn. Det är klart jag inser att mina barn inte kommer att riktigt få lära känna sin morfar - för hur det än går kommer han nog inte ha 5-10 år kvar. Men 1, 2...
Att inte veta göra mig galen... Försöker att inte låta det ta över hela min tankeverksamhet - för det gör ingen lyckligare.
Jag vill bara inte att hans ska avslutas innan vårt barns har börjat.....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar