Vi kan väl knappast kalla oss några flitiga kyrkobesökare och i ärlighetens namn så vet jag inte riktigt hur det är med min tro... Men traditonist som man är så kan jag inte tänka mig nått mer naturligt än att gifta sig i kyrka (check!) och att döpa sina barn. Och på nått sätt så är det en viss trygghet i det hela också.
Men vi har beslutat oss för att ha dopet hemma, eller hos mor och far. Det känns trevligare, mysigare, mer personligt och framför allt enklare för pappa.
Så nu håller vi tummarna för att vi kan få tag på en präst...för med allt annat när det gäller oss så är vi ju alltid ute i sista stund....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar