...är det ju härligt med en bra natt... Så blev dock inte fallet. Förutom att lillan sov dåligt, fick jag en snarkade, full man och en armbåge i huvudet...
Så vaken låg jag och tänkte avundsjukt på alla de som har nöjda, glada bebisar. Bebisar som aldrig grinar, skriker eller gnäller. Bebisar som bara jollar glatt och möjligen piper till när de är trötta eller hungriga och som sen snällt vaggas till ro eller bara somnar i famnen.
Det känns som jag gör något fel. Att det är nått jag missat - det är därför inte Nova får vara så där nöjd och glad hela tiden.. Känner mig kass som mamma. Skulle aldrig vilja byta bort henne med den snällaste, lugnaste bebisen i världen - jag önskar bara att hon fick må bra, vara glad och nöjd...
Och jag är så less på alla som säger åt mig att; Njuta, tiden går så snabbt. Alla små barn gråter lite. Det är så mysigt när de är så där små. Ja men får du sova på natten så är det ju inga problem.
Jag njuter, men ibland vill jag bara somna och vakna 2 månader fram och hoppas på att det är bättre. Ja det är inte att jag är trött som är problemet och ja jag vet att det finns de som har det värre. Just nu skiter jag fullständigt i det och tycker synd om Nova, blir arg på mig själv som inte bara kan njuta och vara glad, och det är inte bara mysigt. Till största del - Ja, men inte jämt, inte när det inte går en dag - en timme utan gråt.
Men när hon ler, nästan skriker till av skratt och bara slukar en med de där stora blå ögonen - då existerar inget annat i hela världen och man känner en sån äkta ren kärlek att man tror att hjärtat ska spricka. Då är den trötta, lessa mamman långt borta. Det är tur att det också händer varje dag....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar